Dagens Nyheter – 14 februari 1871, sida 1

af en sol, till den grad brännande att jag måste befara det min hjerna kommer att bokstafligen stekas i hufvudskäålen. Men oupphörligen dröjer jag att uppfylla denna hårda pligt. Kan ni tänka er att jag i tre månader ätit i den angenäma svalkan vid detta bord! Åh, jag rodnar öfver min feghet. Jag afvaktar här ett bref från Tranquebar. I denna krets, skall jag säga, väntar hvar och en bref. — Uppriktigt sagdt, herr Klerbbs, har jag aldrig sett en mera förtrollande qvinna. För hennes skönhet saknas uttryck i alla språk. Hennes ramsvarta hår . .. se och beundra dess gudomliga glans, dess tropiskt rika växtlighet . . . Se huru mellaån hennes sammetslena ögonfransar framlysa tvenne bengaliska eldar, som kasta ett rosenskimmer öfver hennes kinder . . . Se blott huru . .. — För all del, gör inga flera iakttagelser, min bäste herr nykomling; ni tycks redan veta tillräckligt för att er olycka skall kunna anses skapad. Följ en väns råd: res! — O, det är omöjligt, herr Klerbbs; jag får lof att genomleta Tinnevely-sjöns omgifningar. — Nej, det skall ni icke göra. — Men herr de Lacepede .. . — Ah, herr de Lactpede är ett par tusen mil härifrån, och ni kan således lugnt göra narr af honom och hans uppstoppade fåglar. — Herr Klerbbs . . gaf ni händelsevis,