Dagens Nyheter – 14 februari 1871, sida 1

— I — i ett kärl af ambra; och på bordets båda ändar reste sig ur två ståtliga vaser af japanskt porslin ofantliga buketter af välluktande blommor. . Men ingenting prydde denna gästabuds-sal så som den unga Eva, husets herrskarinna. Mer än vällukt och solljus förtjusade hon gästerna; de sågo intet annat än henne, och hon för sin del såg — just ingenting. — Den Blå Gudens maka, då hon sitter vårdslöst lutande sig mot ett mangoträd, sjelfya Lyckme, nöjets gudinna, äro ej skönare än Eva i detta rikedomsens tempel, sade hinduen Mirpour, en köpman som dragit sig från affärerna, efter att ha varit chef för ett af de förnämsta handelshusen i Madras. Och hans granne, herr Goulab, f. d. bankir i Calcutta, svarade honom sålunda: — Om jag vore den Blå Guden, skulle jag, för att få ega henne, ännu en gång ikläda mig en menniskas skepelse. I herr Goulabs svarta ögon lågade en olycksbådande eld, då han yttrade desea ord, Den unge fransmannen sade fill sin granne, sir Edvard Klerbbs från London; — Öm jag kunde föra denna qvinna till Paris blott för att låta henne uppträda i Ferdinand Cortez, skulle jag derigenom skapa teaterdirektörens lycka. Evas man åt som en hungrig tiger och drack ännu värre. EVA, BERÄTTELSE FRÅN INDIEN, 2