Dagens Nyheter – 13 februari 1871, sida 2

Gästabudet. På Coromandel-kusten icke långt från Madras finner man i fordom öde nejder ett landskap så skönt att de resande aldrig talat derom, emedan tillräckligt uttrycksfulla ord fattats dem och emedan de i sina beskrifningar öfver Indien hellre velat göra sig skyldiga till en underlåtenhet än en orättvisa. Endast herr Sonnerat har vågat detta utrop: Hvad den indiska naturen är skön i det ödsliga Tinnevely! hvarefter han direkte öfvergår till en statistisk redogörelse för fabriksverksamheten i Madras. : Jag har ett betydande företräde framför mina föregångare, bestående deri att jag icke har sett et landskap jag vill måla. Om jag hade sett det, skulle sannolikt icke heller jag tillåta mig att måla detsamma. Se här nu emellertid min fafla, för hvars likhet med originalet jag går i borgen: tänkom oss en blå sjö, liknande ett omätligt kar fyldt med indigo, som utefter en sträcka af 3 mil bildär oräkneliga små vikar; på tre sidor om denna sjö, inskränkes synkretsen af ett högt berg och af gröna kullar, de der i sina nyckfälla former förefalla åskådaren såsom en lång rad af gigantiska kamelryggar. På den låg