Dagens Nyheter – 13 februari 1871, sida 2

Stockholms arbetareförening firade ilördags afvon sin fjerde vinterhögtidsdag å stora börssalen. I den vackra salongeås ena ända var avbragt en estrad öfver hvilken syntes föreningens standar, t af nordiska flaggor. Lilla börssalen förvandlats till en buffet, hvarjemte de I ca till öfre börsvåniogen hörande smiåra ro tillgängliga för de iäfesten deltagande. 1-2 uppgingo till ettv antak af omkring 1,9 vcrsoner och bland hvilka såsom inbjudna :: 1038 flera led möter af riksdagen, borgmsisaren Eklund, ublicister m. fl. SKL framemot 9 på aftonen bijide salongen fyllas och kort derpå uspspelado orkestern en festmarsch, hvareficr arbetareföre vingens ordförande, hr Hagerman, framträdde på estraden och öppnade festen med följande al: Då jag för trenne år gelan på iöreningens första högtidslag hade äran utt helsa ledamuvterna och de inbjudna gästerna välkomna, räknade föreningen icke stort fiera hundraden än den nu har tusendon. Det är derför icke så utan ät den tillfredsställs med hvil ken jag nu helsar eder välkomna, äfven har en blandning af farhåga. 1 utveckling föreningen tagit i flera riktningar, det förtroende, ja, jag vågar säga den aktning som kommit åcn till del, kunna icke annat än glädja hvarje vän af framåtskridande, och så mycket mera den som sjelf deltagit i utvecklingsarbetet och betraktat detta om sin kä-. raste syeselsättning: men på samma gång uppstår äfven farhåga för att utvecklingen kan ske för mycket brådetörtadt, att deninre styrkan icke hinner tilltaga i samma mån som den yttre tillväxten. En alltför hastig sammanföriog af cen stor d personer, hvilka icke alltid haft tillfälle att deltaga i offentliga öfverläggningar, och hvilka derför ofta hysa ensidiga begrepp om saker och ting, ja till och med fördomar mot dem som icke tillhöra deras egen klass, kan lätt leda till häftiga sammanstötningar, som skaka hela byggnaden. Det är från denna synpunkt som man lät kommer på den tanken, att en hastig tillväxt icke är den som inger fullt förtroende; och att den förening bar bästa utgigten att vinna fasthet, som rekryteras så småningom, emedad de olika tänkande härigenom lättare kunna vänja sig vid hvarandra och vid den behöfliga ordningen samt läras att fördraga och akta dem som hysa olika åsigter. Den grundval, på hvilken föreningen blifvit bygd, den nämligen att upplysning och mora lisk förädling äro de förnämsta vilkoren för en dylik förenings bestånd, liksom för den enskilda ledamotens, och den hittills trozet följda regeln, att alltid hålla sig qvar på deuna grund och ieke blindt godkänna andras åsigter, utan söka bilda sig ett eget omdöme