mottego Gabriels och hans betjents hästar. Mounoussamy reste sig upp och sade till den unge fransmannen: — Var välkommen på mina gods! Må min sjö behaga er! Evas beundrare togo temligen kallt emot Gabriel. Eva helsade på den nye gästen genom en hviftning med sin solfjäder, Gabriel framställde i kerthet det vetenskapliga ändamålet med sin resa. Mounoussamy gjorde en åtbörd, medelst hvilken han anvisade den resande samtliga berg och skogar i norr och söder, så långt ögat nådde. Han ville härmed säga att han ställde hela sitt jordområde till den unge mannens disposition. Man ringde till aftonmåltiden. De tjugo beundrarne reste sig upp såsom en man och erbjödo samtidigt tjugo armar åt den vackra frun, hvilken emellertid, enligt indisk sed, tog sin mans arm. Matsalen slog särdeles an på Gabriel. Dess väggar utgjordes af ett storartadt gallerverk; taket uppbars af sandelträdspelare — allt i fullkomlig pagod-stil. I hvartdera af rummets fyra hörn var en fontän anbragt, hvars vatten nedföll i en bassin af marmor. Tolf negrer, som tagit plats på lika många piedestaler af ebenholz, svängde i luften väldiga fläkter, gjorda af påfågelsfjädrar. Gästernas stolar voro flätade af något smidigt trädslags grenar, och högar af friska sammetslena acanther tjenade såsom pallar. Betelnötter rökte