igen; men jag ville på intet vilkor draga med mig ett sådant följe. Det upplystes emellertid nu att hon vid sin hemkomst blifvit hotad med döden af höfdingen för den stam hon tillhörde, emedan denne, som ville stå i vänskapligt förhållande till hvita min, trodde att hon rymt från mig. Jag skickade ett särskildt bud till höfdingen med underrättelse om att jag gifvit qvinnan rätt att gå hvart hon behagade. Förmodligen mottog han henne då; ty sedan har jag aldrig hört af henne. I november månad fick jag bevittna ett krig mellan två mäktiga stammar. Jag gjorde i början af nämnde månad ett besök hos höfdingen af Ondango, men blef af honom mycket högdraget mottagen, så att jag fann mig föranlåten att behålla de presenter jag medfört för att gifva honom. Denne höfding hette Chicango. Då jag efter en särdeles kort vistelse hos honom gjorde mig i ordning att resa tillbaka till Owaquambi, gaf han mig i uppdrag att säga åt Naijhumma att denne på intet sätt skulle oroa sig för den krigshär som komme att inom några dagar passera mellan Owaquambi och Owakingera. Jag framförde budskapet, men den som icke lyssnade till rådet, det var höfding Naijhumma. Han började genast anställa rustningar och sammankalla alla sina krigare. Att han gjorde rätt uti att icke sätta tro till sin granne, visade dö händelser jag nu gär att berätta.