Det är ännu blott från en del af Frarkrikes städer man erfarit utgången af valen till nationalförsamlingen. I de större städerna ha republikaner blifvit valde; i de mindre, monarkister. Det är mer än sannolikt att på landsbygden det monarkiska, eller åtminstone det fredliga partiet, fått öfverhanden. I preussiska högqvarteret i Versailles lärer man med lätt förklarlig oro motse resultatet af dessa val. Får det krigiska partiet majoritet, så måste striden fortsäitas, Tyskland har då visserligen en half million man att släppa lös öfver Frankrike, men det kan sjelf icke utan stora lilanden umbära dessa senare, dessa civila embetsmän, dessa fabrikanter, dessa handlande, dessa otaliga jordpsare och arbetare, af hvilka de tyska härarne äro sammansalie. I engelska parlamentet har det högkyrkliga och konservativa partiet anfallit regeringen derför att hon icke med vapenmakt blandat sig i Tysklands och Frazkrikes strid. huset (den valda kammaren) synes ministören ha, i strid mot toryeraas önskan, erhållit ett gillande votum. Åtminstone i under