Dagens Nyheter – 10 februari 1871, sida 2

denna bössa till höfdingen af Owaquambi för T6 Kor och 2 unga oxar. Höfdingen beundrade mycket våra vagnar samt frågade Oss, om hvita menniskor alltid lefva i sådana hus. Vi å vär sida sökte si godt vi kunde beskrifva för honom Luru vi i åtskilliga afseenden ha det stäldt i Europa. För dig vill jag i stället omtala huru de ifrågavarande Ovambo-stammarne lefva och bo. Owhåkiovgera-stammen upptager ett landområde, sträckande sig från norr till göder omkring 12 mil och från öster till vester omkring 18 mil. Hvarje familj har sitt eget s. k. warf med dertill hörande jord, så att der den enes jordstycke slutar vidtager den andres. Jorden är myeket fruktbar; man skördar här 300:de å 400:do kornet af det sädeslag man sår. Dock får man icke skörda mor än en gång om året (i Damara-landet tagas alltid två skördar, men der är det endast hvita menniskor som odla jorden). Öfverallt i Ovambo finnes frukt i öfverflöd. Der växa inga andra träd än fruktträd; och äro de festa af dessa brödfrukts-palmer. Övambo-höfdingarne utöfva en obegränsad makt öfver gina folk; man kan nästan säga att stammen är till endust för att tjena höfdingen. Så snart någon af stammen nalkas devne, sker det alltid krypande; undersåten ligger på knä så länge han talar vid sin beherfskare, och han Vågar då ej se upp, än.