Dagens Nyheter – 10 februari 1871, sida 2

Axel Oscar ÖObitz: Onsdagens aftontidningar meddelade isin annonsafdelning att en 73-årig man, revisorn i f. d. kolonial-departementet Avel Oscar Obitz, här aflidit. Inem hufvudstaden, der han sannolikt vistats ett halft sekel, var han känd af ganska få, ens till namnet, och ändå färre torde de vara af den nu verkande generationen som han kände, ty under loppet af många år förde han en eremits tillbakadragna lir. Född i Stralsund den tid då Pommern ännu lydde under svenska kronan, kom han sannolikt. tidigt till Sverige och anställdes såsom ganska ung i det så kallade Pommerska och kolonial-departementef. Någon anledning förefinnes, att han på fädernet var af kunglig börd ); men visshet derom har man naturligtvis icke, dock fick denna förmodan något stöd af den omständigheten att han särdeles protegerades af excellensen arefve Wetterstedt. Men att han tillika var en man med större förmåga och mycken bildning framgår deraf, att han, jemte sin officiella tjenstebefattning, i många år fungerade såsom grefve Wetterstedts handsekreterare, stod i ständig beröring med denne statsman och så nära, att då gretve W. afled, utan att i sitt testamente ha tillförsäkrat Obitz någon pension, så skyndade Carl XIV Johan genast att i ett handbref underrätta Obitz, att han ur konungens handkassa egde att uppbära en årlig pension. Vi känna dock ej om Obitz mottog detta välvilliga anbud. Sedan Pommern blifvit afträdt, öfverflyttades Obitz till krigskollegium, der han innehaft olika efattningar, äfven såsom krigskommissarie; men man finner af en anteckning, att han vid särskilda tillfällen förekommit under den ovanliga rubriker: f. d. kamrer i f. d. krigskollegii f. d. andra departementsunderhållseafdelning. Emellertid var han till sin död ännu tjenstgörande såsom revisor vid kolonial-ärendena, nu omfattande endast S:t Barthelemy, hvars förvaltningsräkenskaper han med all noggrannhet granskade. Till följd af denna befattning tillhörde han finansdepartementet och var vid sin död både den till lefnadsåren och i afseende på fullmaktsdatum äldste tjenstemannen i samtliga statsdepartementerna. Att Obitz i flera afseonden var en ovanlig karakter, med strängt utpräglade grundsatser, är otvifvelaktigt, och sannolikt skulle han annars icke fört ett så isoleradt lif. Dertill föranleddes han väl ock af en mångårig sjuklighet, hvilken han dock öfvervann under det sista decenniet af sin lefnad. I sju år var han ständigt sängliggande af en svår sjukdom, för hvars botande han visserligen anlitade en af hufvudstadens skickligaste läkare; men under tiden förde han tillika den besynnerligaste diet och använde långa tider uteslutande ett, andra tider ett annat lefnadsmedel, utan att någotdera egeutligen var med dietetikens reglor öfverensstämmande. Men det oaktadt tillfrisknade han till läkarens stora förvåning.