Dagens Nyheter – 8 februari 1871, sida 3

nesat i vår goda stad, så vill Jag hviska ett ord i ditt öra om den saken. Du förstår. Men ditt straff kan vara tillräckligt; ty då musiken, som vanligt i din närvaro, arrangerade ett slagsmål och körde ut dig, allt för din oförskämdhets skull, så såg jag att du ej hade roligt, och säkerligen glömmer du aldrig den resan. Visserligen hade jag då kunnat lägga ut ett godt ord för dig, ty jag kände mycket väl igen dig, (du är ivgen annan än min gamla diseipel, der för sin bornyr? s. k. Kalle Bankrutt), men jag föredrog att se på, emedan du var ditt straff värd. Men hvad jag umdandrog dig då, ger jag dig nu. Jag hoppas att slaget skall verka afgörande. Und damit basta! Som du ser härutaf, så har jag följt en annan metod än din. Du har i din artikel hela tiden låtsat som om du skulle kunna, om du rille, säga en hel mängd flera infamier om vår stad, dervid sökande inbilla folk att din fivare bildning förbjudit dig att följa din böjelse, under det att råheten likväl sticker fram sin klöf mellan hvarenda rad. Efter din åsigt, skall således mitt genmile vara. mycket rått, men jag föredrager det framför att, under din sminkade yta, som kan tvättas bort så lätt, bära ett ludet ansigte, med högst ett skålpunds hjerna. Att ej nämna hornen, Medlem af skarpskyttemusiken i Wimmerby,