sitta tält tillsammans, och få de då ofta flera tunnor i taget. Sjelf har jag i Owambo-landet sett en svärm af flygande gräshoppor, så ofantlig i storlek och täthet, att den nästan bortskymde solen; det var med den största möda jag kunde hålla ögonen öppna. Äfven ett tåg af hoppande gräshoppor har jag sett. Det var en vidunderlig procession — många mil lång och minst 400 fot bred. Hvar en sådan svärm framgår, förstör den allt. Egyptens gräshoppor måste anses såsom ett intet i förhållande till dessa; men — vare nu nog sagdt om gräshopporna. det nyssnämnda berget växte många sotters frukter, på hvilka jag emellertid icke kunde få veta namnen. Bland andra träd var äfven fikonträdet, hvilket just nu bar frukt. Efter en uppfriskande sömn i damarer-lägret begaf jag mig följande morgon — sedan jag erhållit en vägvisare — vidare åstad uppför berget. Vid middagstiden varseblefvo vi vatten, och fortsattes sedan färden oatbrutet, så att vi uppnådde bergets spets just då solen gick ned. Hålunda åtgingo för uppstigandet två dagar. Här uppgjorde vi nu eld och tillbragte natten. Vid soluppgången tedde sig den ailra vackraste tafla för våra ögon; men som jag ej kommit för att beundra naturen, utan för att, om möjligt, finna tillfälle att göra en inbringande affär, begynte jag undersöka stenlagren. Jag hade med mig två baljor, men lyckades ej påträffa något koppar.