Dagens Nyheter – 7 februari 1871, sida 3

En presthistoria. Om den nyligen aflidne, gamle komministern Adam Fredrik Norlander berättar en insändare i Mariestads Veckoblad följande: Han föddes i Mariestad den 19 november 1789, intogs vid 14 års ålder i Skara skola och blef student i Upsala 1813. Här egnade han sig åt studier för inträde i prestembetet och, bemärkt af Upsala domkapitel, förordmades han till biträde åt pastor i Sigtuna, der han var kort före jul 1813 till oktober följande året. Då han sedermera återkom till Skara i afsigt att ordineras till prest, ville biskop Wejdeman och hans dombherrar icke inviga honom. — Goda råd blefvo nu dyra, ty Norlander tillknöt genom vigsel det band, som var mellan honom och OC. H. A. Schwartz, född i Greifswald, enka efter veterinärläkaren Litbander, och hvilket band hans både heder och böjelse förbjödo honom att upprifva. Norlander, förenad med en maka, måste hafva bröd både åt henne och sig. Hans kraft och liflighet och lefnadsmod gjorde att han vågade sig på hvad försörjningsmedel som helst, blott det var hederligt. Fördomarne, gom hindra så mången att redligt skaffa sig bröd, och som derföre göra så många till en eländig dagdrifvare, voro för Norlander fremmande. Derföre befanns han snart nog vara ett slags torpare på hemmanet Ormaslätten under Kettilstorp i Yllestads socken. Här mötte likväl svårighet att blifva emottagen på dagsverke. En gång skulle s. k. bjelpdagsverke, som vanligen gjordes af qvinnor, lemnas, — golfven skulle skuras på: herregården. l Norlander, som ville skona sin hustru, framkom sjelf med skurviskan under armen, men föstes hem igen af husbondens fru, majorskan Natt och Dag. r 1821 öppnades för honom en något ljusare utsigt, då han blef antagen till skollärare vid Husqvarna gevärsbruk. Här som alltid, uppfyllde han med skicklighet och med den honom medfödda raskheten sina åligganden till allas synnerliga belåtenhet. Vid en af de skolexamina, han här höll, tillstädeskom äfven Esaias Tegnr, som med glädje bemärkte huru Norlander så väl i disciplinärt som doktrinärt afseende väl skötte skolan. Följden af detta sammanträffande, blef att han, efter mångårig väntan på prestkragen fiek denna den 21 juli 1827. En vinterdag derefter var Norlander inne i Jönköping och mötte på torget sin förre husbonde, majoren Johan Axel Natt och Dag, då följande korta men karakteriserande samtal uppstod: Se, goddag, Norlander, hur mår Norlander ? Tackar, bra, huru mår majoren ? Nå, Norlander är i samma ställning som förut ? Inte alldeles, major — och härvid lossade Norlander på ytterhalskuken och visade prestkragen, som han händelsevis hade på sig. Åh! jag gratulerar, är herr. Norlander prest ?2 Ja, det är jag, herr major. Äunu tolf år efter sin prestvigping qvarvar Norlander vid sin beställning vid Husqvarna, men blef 1839 komminister i Sandhem, 1840 i Daretorp och 1859 i Ullervad, der han slutade sin bana, sedan han, öfver 80 år gammal, förliden nyårsdag sista gången predikat. Adam Fredrik Norlander var en man, som ingen kände utan att högakta honom, Hans lifliga, öppna, fria, lefnadefriska och hurtiga väsen, hvilket följde honom in i sema ålder: domen, var i högsta måtto tilldragande. Han spred en lagom och passande glädje omkring sig ehvar han visade sig, hos hög eller låg, rik eller fattig. NSpänstig och kry var han svensk till sitt skaplynne hvar tåga igenom så väl till kropp som själ. Den resliga gestalten sågs aldrig nedtryckt, det goda lynnet blef al drig förstämdt. Sina söner gaf han en riktning, som gjort dem till dugliga och aktade män. — Som prest var han allestädes älskad af sina församlingsbor, och ett bättre vitsord om sin verksamhet kan ingen prest begära, än sin församlings kärlek. Deuna tillhörde Norlander, såväl från barn som från äldre personer. Hans föredrag i embetsutöfning var. enkelt, lättfattligt och anslående; han hade en ovanlig lätthet att yttra sig, och allt hans tal vär fullt af denna liflighet, som genomströmmade hela hans både andliga och lekamliga väsen. Om han på det teologiskt-dogmatiska vetandets område icke hade ovanligt stora vuer, .blickade han dock hela sitt lif igenom, uti religiöst, afseende, längre än mången annan, ty han såg med barnatrons öga in i himmelen. Brämvinsfloden. En brefskrifvare till J önköpingsposten anställer följande betraktelger i anledning af den officiella uppgiften, att under sistlidet år tillverkats .i riket omkring 15 milkoner kannor bränvin Denna summa är så stor att vi ej kunna riktigt föreställa oss den, hvarför vi vilja genom exem pel göra oss den begriplig. Om denna massa bränvin skulle köras med hästar och hvarje sådan droge 200 kannor .åtginge 75,000 hästar dertill ; om hvardera af dem upptoge med hy Ar RID ln TAR its te Na