Dagens Nyheter – 7 februari 1871, sida 1

mt stiftningens mening skulle företaga ett anfallskrig, äfventyrade att förlora både sin egen krona och sin familjs rätt till kronan. Det låter tänka sig, att på tronen komme en person, som vore så korttänkt eller lättsinnig, att han föga aktade folkets och sina af honom sjelf valde rådgifvares mening; det kunde ock hända, att han vore tå enfaldigt despotisk eller aristokratisk, att han föredroge att blifva Rysslands eller Tysklands verklige lydkonung mot t. ex. bättre betalning än ett litet och fattigt folk förmår gifva, hellre än att regera sitt folk med demokratiska institutioner o. s. v., samt derför inledde folket i ett krig; allt sådant är obestridliga möjligheter, och man kan fråga, huruvida icke en nation är berättigad och skyldig att genom sina lagar omintetgöra till och med möjligheten af dylikt? För vår del skulle vi vilja gå ännu ett steg längre än öfverfiyttandet från konungen till riksdagen af rättigheten till anfallskrig; vi anse mnemligen folkets ställning ej fullt betryggad förrän genom lag stadgas, att hela nationen skall i en dylik angelägenhet höras, rösterna räknas genom kommunalstämma i hvarenda socken och gålunda en fullt tillförlitlig kännedom om nationens mening erhållas. Euler skulle det vara för mycket begärdt i ett så utomordentligt fall, att hvar och en välfrejdad svensk man finge uttala sin mening, allra helst då man, och med skäl, fordrar, att hvar och en vapenför svenek skall vara beredd att försvara fosterlandet? Vi säga med varm öfvertygelse nej härtill och önska att ifrågavarande rättighet måtte öfverflyttas först till rikedagen, derefter till nationen på sätt vi nämnt. I Holland har i dessa dagar den utmärkte ministerpresidenten Thorbecke föreslagit, att rättigheten att förklara krig och sluta fred måtte öfverflyttas från konungen till kamrarne, och den som ej af historien, särskildt sista halfårets, lärt sig inse vådorna af en makt, som i en enda persons hand förenar ett helt folks öden, den förtjenar hvarken, att, vara regent, lagstiftare eller röstberättigad samhällsmedlem, och vi beklaga det folk, som ej eger nog mod och kraft att sörja för sitt eget sjelfbestånd, betrygga sig egen sjelfständighet gentemot andres folk: kvarken de största uppoffringar för försvaret eller allmän folkbeväpning förmå skydda ett sådant folk för faran att en vacker dag utstrykas bland de sjelfständiga nationernas tal. Må man allestädes, isynnerhet i Europas små stater, i tid se uppl.