Dagens Nyheter – 6 februari 1871, sida 3

est annat bud, äfven från L., medhafvande det nu i ett större omslag förvarade paketet. K. affärdade detta för honom obekanta bud med en krischa och gjorde sig i ordning att afslöja paketets innehåll; men, o ve! der låg ju det förut erbjudna paketet från L. K. forskade ej efter dess innehåll, utan kastade det, ursinnig, ut genom fönstret ned på gatan, tog sin hatt och ilade till gästgifvargården för att, så fort som möjligt, kila i väg till N. Härmed är dock ej historien slut. Paketet råkade vid sitt nedfallande pastor A. i hufvudet. Den andlige spratt till, väcktes ur andäktiga predikofunderiogar och upptog det himmelska budskapet i den förmodan att det vore ämnadt åt honom, men då han observerade att det var adresseradt till en annan, trodde han att det blifvit utkastadt från det i närbeläget hus varande postkontoret till en derutanför stående postvagn, hvilken var stadd på färd till N. Pastorn inlemnade paketet till postmästaren, hvilken, troende att grannen K. ännu vore qvar i huset, lät, vid tillfälle, efterfråga honom; men då man erfor att K. redan afrest, ändrades af pur artighet och för gammal bekantskaps skull adressen och paketet fick åtfölja posten till N. Utan ringaste misstanke mottager K. paketet, öppnar detsamma och till sin förvåning finner han ändan af en af sina skyddslingar: stjerten af en lax, som någon tid förut blifvit räddad undan sin hufvudmans experiment. Stjerten erinrade hufvudet, att mycket vatten rinner medan mjölnaren sofver. Salmo Salar. För myeket begärdt. En viss furste omringades på en promenad af flera fattiga arbetare, som med tärar i ögonen bådo honom skaffa.dem sysselsättning.—Ja, godt folk, svarade tursten, dermed kan jag icke hjelpa er, ty — jag har sjelf ingenting att göra! En foöllktalare, sak samma hvad han heter, var härom dagen i ett sällskap, sak samma var. Då man skulle åtskiljas, kom grefve och klappade honom förbindligt på axeln, i det han sade: Skulle hr X,, som är van att tala till folket, vilja ha den artigheten att ropa fram min vagn ? fkästhandel. En något inskränkt person köpte en gång en häst af en hästbytare. Springer han bra? frågade köparen. Ja, det skall göra herrn ett nöje att se honom springa! svarade säljaren. Handeln afslöts, köparen spände för hästen och skulle gifva sig i väg, men denne ville ej ur fläcken, och se hvad han alls icke kunde, det var springa. Missnöjd vände köparen om och beklagade sig bitterligen för säljaren öfver att denne lurat honom, Jag sa aldrig att han kunde springa, invände denne, ia ga bara att det skulle göra er ett nöje att se honom springa, och det skulle det ha gjort mig också, men se, han har aldrig gjort mig det nöjet. Det bästa af allt. Nå, Janne, sade en kryddkiämare en dag till sitt nyaste biträde, nu har du varit med eå lange, att du väl kan säga, hvilket du tycker mest om af dina många bestyr! — Im ... jo, att stänga boden! blef svaret. Advokatermas munnar likna slag. bommar, och hvarför? Jo, de öppna sällan annat än mot betalning. Ett godt råd. Var god, gifmild och bevisa dina vänner och anhöriga allt godt du kan, medan du lefver, men testamentera dem ej ett öre — då kan du vara säker på att bli saknad efter din död. Twvetydigt mog! Att fråga en dam om hon egnar sig ät någon gren af skön konst, är i allmänhet oskyldigt nog, men i våra dagar skulle det någon gång kunna tagas illa upp om man frågar målar ni?