Dagens Nyheter – 6 februari 1871, sida 1

— 44l — Gundla, sjelf utan lugn, vakade hela natten hos sin skyddling, Rosalie. På aftonen följande dag anmälde uppasserskar att en betjent från baron Elghjerta frågat efter damerna, hvilkas bostad han förgäfves efterforskat på flera andra hoteller, och att baronen låg på sjukbädden och önskade ofördröjligen se sin dotter och hennes beskyddarinna. Några rader från den sjukes läkare upplyste Gundla om uppgiftens sanningsenlighet och slutade med en varm bön att hörsamma den sjuke, hvars tillstånd var betänkligt. 0, min Gud, låt oss genast fara!S — bönföll. ,Rosalie hos Gundla. — men låt mig inte fara ensam; nu behöfver jag en mor mera än någonsin. När baron Fingal återkom till sans, hade hela hans lysande omgifning försvunnit, med undantag af den silfverhårige eleganten, som, sedan han aflägsnat det för en sjuk så föga passande sällskapet, ansåg för en pligt att afvakta läkarens ankomst. Denne förklarade att sjukdomen enligt alla symptomer tycktes vilja vända sig till ansigtsros, men att den tilltagande feberyran med sina korta mellanstunder af sans redan hade bagit en allvarsam, vändning, På aftonen hade ansigtet redan hemsökts ff den ställande uppsvällning, som åtföljer sjukdon nå de omgifyande gör ett ;å vidr ; BOSEN R AF JOH. JOLIN. 56.