Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 1

engel, hvilkens röst lit gonljuda i bäfvande själar de välbekanta herrliga orden: Han bidar eder, som liknöjdt s Ea annans fall, blott I gjolfra st Nom tro och fädernesland förrå Och med det heliga drifven hän! Som lagar vriden, Och bjertan villen in : friden På lek 1 rspillen! Och ve blir sl på hån och Ick k.? Då hämdens vå Slucd sig reser blek Hela detta besynnerliga sillskap tycktes al!deles ha förlorat fattningen, liksom den skiftesvis bleknande och rodnande värden sjelf. Det var renheters och oskuldins trivmf öfver den skuldbetungade lasten det var som om ett sändebud från Herren plöt sligen uppenbarat sig bland alla dessa, bvilka så fräckt förgätit himlen, och gom om glansen ifrån den gudasändes ljusa blickar verkat marterando på dem, hvilka så länge dvalts i mörkret. Rosalie ångrade den bestörtning, hon framkallat genom de obetäinksamma ord, som så oemvotståndligt vällde fram från hennes sårade dotter ljörta. och försökte, sjelf förlägen, på bästa sätt göra ett slut på förstämningen. CTörlåt mig, älskade pappalt — utbrast hon — Salt jag så ogrannlag a störde dina gästers glädje. Vi ha ju hela natten på oss att egna åt sorgens minne, Vill du nu presentera mig för ditt sällskap. BOBEN BLASUL BANELIOR, AP JODAN JOAN BB.