hade framför sig. Tjusande skönheter i de yppigaste toaletter, artigt uppvaktande kavaljerer, och en anda af sprittande lif öfver det hela, en anda, som icke förrådde sitt ursprung. Oeh hvilken skulle vågat tvifla på noblessen hos dessa sköna och eleganta damer, då man såg dem med det nådigaste leende mottaga titlarne af grefvinna, friherrinna, kammarherrinna, majorsks, löjtnantska eller hennos nåd, ehuru dessa klingande titlar ovilkorligen erinrade om våra stockholmstjenares naiva vana att uppkalla sig efter sina herrskaper. Så får man ofta höra af dessa domestiker t. ex. följande komiska samtal: tHvar höll jungfru Lisette till i går? CVi va på te och sup hos Gyllenhufvuds, och der va Mannerhbjelmarne och Edelstjernas, så att vi hade rysligt trifligt4. Nästa söndag ä det vår tur, då ha vi Lejonkrantzes och Gripenskölds hos osses. Vårat herrskap ä på landet, så att vi tänker dansa lite på maten. Mycke välkomna! Be för all del flickorna Björnstolpe komma me på en sväng, di ä så instängda, stackars ungar! Det der låter ju riktigt ståtligt, ehuru vi för vår del våga utbrista med Börjesons Erik den. fjortonde: — — — — Mäånsdotter rätt och slätt, Det klingar rätt så bra i svenska öron. Champagne och seltervatten, dyrbara frukter, glacer och konfityrer gjorde oupphörligen sin rund bland gästerna, och efter den BOSKN BLAND KAMELIOR. AF JOH. JOIN. äå.