Dagens Nyheter – 2 februari 1871, sida 2

— 419 — hedrar ditt hjerta, och hurt utgör den icke ett särskildt band mellan far och dotter. Jag ser dig vandra i den ensliga mausol, du byggt upp åt din saknad och dinå minnen; jag ser dig omgifven af dessa små dyrbara konstföremål, dem min mor hade samlat kring sig på Munkanäs, och med hvilka jag med varsam hand ibland fick leka. Allt detta har du ju flyttat till ditt nya tjusande hem i Stockholm, för att midt i vintern vara omgifven af minnets vemodsfulla blommor, och för att med de döda tingen få samtala om den oförgätligs, döda menniskovärelsen. O, hvad din rörande sorg gör mig vek; jag kan gå långt, långt bort emellanåt, och helt ensam sätta mig ned i naturens sköte, för att gjuta tårar. Hvarför, ack, hvarför skola vi gråta så fjerran från hvarandra? Fingal torkade sina fuktiga ögon med en kammarduksnäsduk, och. tillade: Är hon inte efarmant, den lilla femtonåringen?t CMen hvarför har du då inte den lilla charmanta -här hemma hos dig? cÅh, hvad tänker du på? Med mina vanor, mina umgängen, inte kan jag vara sällskapsdam åt ett barn, stadt i knoppningen till qvinna. Men då hon blir sjutton år och enligt ditt löfte skall få sluta sin landsförvisning, hur går det då? DA? — Ja, då blir hon förlofvad och gift,