Dagens Nyheter – 2 februari 1871, sida 1

Englar bland demonerna. Munterheten i Fingal Elghjertas praktfullt eklärerade salonger steg i värmegrad med hvarje minut, och man kunde omöjligen förnimma en enstaka röst i detta virrvarr af menskliga stämmor, hvilka alla tycktes ljuda på en och samma gång. Damer i bländande toaletter och herrar i högtidsskrud ockuperade hvsarenda sittplats och förde en konversation, som måste ha varit sammanväfd af idel qvickheter, åtminstone att döma af de täta skrattsalfvorna. Men då och då uppstod ögonblickligen en paus af den vördnadsfullaste tystnad och en uppmärksamhet, som skulle hedrat det mest bildade auditorium. Den charmante värden hade begärt uppoffringen af tungans fria bruk till förmån för örats. Fingal deklamerade med öfverlägsen talang ett poem af Wilhelm v. Braun och derefter ett uppsluppet stycke af BeEranger, hvilket han sjelf hade roat sig med att öfversätta. Skallande bravorop belönade hans artighet, till svar å hvilken ett par af damerna spelade en å quatre mains, hvilken dock lemnade fritt spelrum åt konversationen, alldeles som i den fina verldens salonger. Fingal hade rätt. En främling skulle ovilkorligen blifvit betagen af den aublick han