Dagens Nyheter – 1 februari 1871, sida 3

Detta hade till följd att förstugan stundtals var full af — bara hundar, hvilka, i förargelseu öfver att se sig utestängda från ett em betsrum, der de väl, om någonstädes, borde ha fri entr6, anställde oljud och demonstrerade på det mest oförtydbara sätt: krafsade på dörren, tjöto och skällde. Men som jemlikhet just ej är hundarnas svaga sida och naturligt vis individer af mycket olika samhällsställning och börd befunno sig bland de demonstrerande, afbrötos stundom opinionsyttringarna af inböre des tvistigheter mellan opponenterna, till och med urartande till tandgripligheter, och såsom alltid, der enighet saknas, medförde demonstrationerna ingen verkaut på dev, mot hvilken de voro riktade. Kasta ett ben bland hundarna, så slåss de lärer han yttrat med en axelryckuing, då någon gjorde honom uppmärksam på orsaken till oväsendet i förstugan. Tid är penningar är en sats, som, alltför ofta förgäten, dock innebär en ovedersäglig sanning. Ytterligare ett bevis för dess riktighet anföres i nr 2 af Illustrerad Teknisk Tidning, der man, i en uppsats om husslöjden, läser, bland annat, följande: Då vi besinna, att endast hvar fjerde person här i landet har sin fulla bergning, är det väl ingalunda för djerft att antaga, att al återstoden af en million skulle vara duglig och villig att egna sig åt en husslöid, som satte dem i tillfälle att förbättra sin ställning. Men om en million menutskor: till nyttigt arbete använde de, lågt räknadt, två timmar af arbetsdagen, som under årets fem mörka månader nu ej tillvaratagas, så blefve detta efter endast 50 öre om dagen ändock tolf och en half millioner rdr, eller, om arbetet lönade sig så bra, att do kunde påräkna 1 rdr pr arbetsdag, tjugofem millioner rdr, d. v. s. nära lika mycket som tillverkniogsvärdet af hela vår bomullsindustri tillsammans med värdet på allt i Sverige raffineradt socker, eller som fjerdedelen af hela vår export. En kungsresa för närmare 80 år sedan. Han kommer, han kommer i Hvem kommer då? Kungen! Hurrah ! Hurrah! Hyrrah! Wadman. Såsom motstycke till den enkelhet, hvarmed vår nuvarande konung färdas genom landet, torde få återgifvas några auteckningar om den 15-årige Gustaf IV Adolfs och hans älskelige farbroders, hertigen-regenutens, resa genom Örebro län anno 1793. Den 2 augusti nämda år avlände till Örebro stad kl, 8 på aftonen H. K, Maj:t och hertigen-regenten från Marisstad, ledsagadoe från länets gräns af landshöfdivgen och landsstaten. Prosterskapet och magistraten med borgerskapets äldste hade den nåden att vid tullen få mottaga konungen och regenten med underdåniga tal, som på nådigaste sätt besvarades. Under inresan till staden aflossades 128 skott, och på torget paraderade 2 sqvadroner af lätta dragonkåren vid lifregementsbrigaden, hvilka blifvit kommenderade på vakthållning och till den ändan slagit läger på yttre slottsborggårdon, H. K. Maj:t och regenten täcktes i nåder taga in i slottet, hvarest gafs cour och presentation för nära 300 samlade personer af ridderskapet och adeln, länets embetsmän och possessionater samt presterskapet och städernas borgmästare med deras deputerade borger skap. Konungen spisade publikt vid ett med 30 kuvert anrättadt bord. TIifter förut tillsagd öch gifven lika talrik afskedscour, afreste H.