Dagens Nyheter – 1 februari 1871, sida 2

Provision af välgörenhet. Under denna rubrik läses i gårdagens Aftonblad följande öfverraskande uppsats: Insamlingen till förmån för de i kriget sårade har, som bekant, äfven i Sverige uppgått till ett betydligt belopp, och i den icke längegedan offentliggjorda tacksägelseadressen från internationela agenturen i Basel framhölls bland annat, att icke blott de mera bemedlade gamhällsklasserna: bland svenska folket, utan äfven de fattige, manskapet inom armån och flottan, arbetarne uti våra nordligaste och fattigaste landskap samt till och med barnen i folkskolorna bidragit till detta vackra resultat, som emellertid skule blifvit icke obetydligt större, derest ej rikets konsistoriinotarier, väl ibågkommande en kunglig förordning ar den 9 februari 1844, men glömmande all menniskokärlek, all känsla af heder, tagit provision af inom de respektiva stiften för ofvannämda ändamål insamlade kollektmedel. Man kan invända, att det är deras fulla rättighet — kungliga förordniogen medgifver dem visserligen utan förbehåll 6 procent af alla kollekter — men man torde dock kunna kalla det en egennytta, lyckligtvis lika sällsynt zom den är upprörande. Då fattiga vaktmästare, utan att vilja taga någon betalning, tjenstgöra vid matinger, konserter och dylikt, anordnade för samma välgörande ändamiäl, anse sig konsistoriinotarierna — dessa embetsmän med goda inkomster — ur stånd att utan betalning upprätta en redovisningslista öfver penningmedel, uti kyrkorna insamlade till sårade och sjuke!.. Likväl ha icke alla varit med om denna glupskhet — konsistoriinotarierna i Upsala, Karlstad och några andra städer ha afsagt sig allt arvode — andre hafva med myc ken naivetet slagit af på summan och nöjt sig med 5 eller till och med med 3 proceat, men jemte vederbörande tjenstemän i Stockholm och ett par andra af rikets större städer har konsistoriinotarien i Lund utmärkt sig för en oeftergiflig noggrannhet att utkräfva den sista skärfven af hvad kungliga förordningen med gifvit och har sålunda på grund af Lunds stifts rikedom och omfing förvärfvat sig en större sun:ma än någon af de andre. Man har svårt att tro sina ögon, men enligt de officiela handlingarne, som finnas att tillgå uti ecklesiastikdepartementet i Stockholm, har konsistoriinotarien i Luad, doktor C. Westdahl, tillgodorjort sig en provision, uppgående till nära fjortovhundra (1,400) rdr af hvad fattige och rike sammanskjutit till lindrande af nöd och elände. Rättvisan fordrar, att vi uppräkna dem som, enligt hittills till ecklesiastikdepartementet inlemnade redovisningar, tagit eller icke tagit någon, vare sig större eller mindre, provision. Till förra klassen — dem som tagit provi