Dagens Nyheter – 1 februari 1871, sida 1

gen tillägger: stämmer uti densamma, och Hedemora Tidning godkänner yrkandet. Jönköpingsbladet aftrycker den från landsorten till oss insända artikeln rörande samma ämne. Nordiska Dagbladet i Göteborg tror, som vi föreställa oss, alldeles oriktigt, att riksdagen skall med stor majoritet bevilja det äskade enorma försvarsanslaget. TidninCMånne äfven riksdagen med samma beredvillighot skall tillmötesgå och behjerta ett förslag om en nödvändig inskränkning af konungamakten, då det nu visar sig af hvilken omätlig vigt för vårt lugn och vår trygghet denna inskränkning verkligen är? Månne hon besioningslöst skall pålägga folken en ny ofantlig börda utan att ändå på ringaste sätt hafva åstadkommit just det hon afsåg, nemligen trygghet för alla kommande tider? Om vi betala 18 millioner det ena året till vårt försvar och det behagar konungen att ett annat år kasta 0ss mot den fiende, för hvilken vi just ville försvara 0ss hvad hafva vi då för alla våra uppoffringar? Nej, vi måste isynnerhet alltid väpna oss mot våra inre fienler, och den lag som tillåter konungarne att förklara krig är tusende gånger farliga c för vår säkerhet och vårt lugn, än alla preussare och ryssar i verlden, än bristen på vapen för manskap, bristen på fästningar, pansarfartyg och undervattensminor. Norrländska Korrespondsnten i Sundsvall Bäger: Hvumje frisk och färdig svensk man lär efter det nya reorganisationsförslaget komma att stå under vapen, redo som hittills, men dugligare än hittills, att skydda folkets yttre frihet. Så ond är tiden, att ett helt lands kraftigaste manliga befolkning nödgas öfva sig i konsten -att mörda; men värre än den är bör man ej göra den och fosterlandskärleken fordrar icke mindre kraftigt in mensklighetskänslan, avt makten att lössläppa krigets gissel blir så mycket som möjligt bunden. Nu eger konungen i detta fall de facto denna makt i högst vådlig utsträckning, ty de i grundlagen mot denna makts missbruk vidtagna försigtigbetsåtgärderna äro af föga verkligt värde. Apnat blefve fallet, om endast riksdagen egde : denna makt; hvilket dessutom öfverensstämmer med den förändring som bör ha inträdt i vårt lands politik och hvarigenom för framtiden alla anfallskrig blifvit omöjliga samt följaktligen allt ordaas med hänseende till ökande af försvarsdugligheten. En korrespondent från Stockholm till I unds Veckeblid — en officiös herre, hvilken tyckes dela Stockholms fattigaste och okunnigaste folkklassers fruktan för ett snart krig — medger att andra (bland riksdagsmännen) hålla före, att det inte är så alldeles afgjordt att de gå in på anslagspropositionen, äfven med modifikationerX. nr RrRA RANA dn FR ART ss