Dagens Nyheter – 31 januari 1871, sida 3

det är så lugnt i dalen, man vill upp på de stormande höjderna, menniskosjälen är orolig, Det led mot slutet af sommmaren 1863. Sven ansatte fader Per hårdare än vanligt, han ville in till närmaste läroverk och studera, — azxbeta i jorden var för tungt och för. tråkigt; , Pader Per, som spjernade emot i det längsta, gaf slutligen vika för sonens enträgna böner, och, efter grundliga förmaningar att vara flitig och sparsam, for han in med honom till —s läroverk, der han skulle utbilda sig till en högt uppsatt man i staten. I början läste Sven fitigt, men sedan Han fått smak på beqvämligheter och herremanår, aftog fliten betydligt, och efter tfö års förlopp Sprickades han som — stut.— ett sorgligt Pultawa för studeranden. Så kom julen 1866. Den gamla seden att gifva Kvarandra julklappar bibehölls äfven i fader Pers hus, fast i enklare stil, än hos de 8 k. bättre. Äfven denna jul skulle barnen få sina klappar. Mor Greta ifrade för det, kantänka. När nu den stora julbrasan flammade i spisoln och allt husets folk rengjort och klädt gig snyggare än vanligt till Högtidens firande, inkom mor Greta och delade ut klapparne till hvar och en af sina fyra barn. Då nu biskop Sven, gom han kallades hemma, skulle öppna sitt paket, lågo deri tre askar, den ena innehöll enjordbruksattiralj af fiskben i ett gäddhufvud, den andra en mängd bien af — socker, väl arbetade och den tredje — en stor groda af — en kålrot, också sinnrikt arbetadt, Vår Sven var både flat och ledsen, sade icke många ord om qvällen och, då nyårsaftonen inbröt, sade han till sina föräldrar: Jag ger studierna på båten, jag vill bli bonde, som J är, far, och i morgon börjat jag att arbeta; och fu är Sven en klok och förståndig bönde, tackar Gud för det han vände i bäcken och hvarje julafton. framtsger han sina gamla klappar och betraktar dem icke ttah — rörelse. (Sköfde Tidn.) Förklaring. Aflidne borgmästaren G. i Vadstena, en mycket lärd och mycket originell man, hade en gång blifvit af hofrätten affordrad förklaring i ett mål. Innan G. afsände deuns, uppläste han den för en atrådmänned och frägade denne hvad han tyckte om förklaringen. en Den är visserligen mycket bra, svarade rådmannen, men jag tycker att den alldeles icke rör sjelfva saken. Ja, ser bror, det är just knuten, det. Det här är första hälften af Rosensteins afbandling om upplysningen, och är hofrätten icke nöjd dermed, så skall den väl få sig andra bältten också. I ett sällskap talade man om slaget vid Wörth, och beklagade att så många tappra krigare der funnit döden, Då sade justitierådet X. med isande köld. Hvad är det att beklaga? Hvem söm lefver af svärd må ock af svärd dö. — Ni har en egen logik, svar fade honom öfverste P.; efter hvad ni påståf, bör då ock den som lefver äf lagen, genom lagen dö., rtvgasR En ovsuwlg köksa. Danska tidningarna omtala att ibland de qvinnor, somunder: gingo lärarinne-exanien i Köpenhamn, fanns, förutow en ådelig dam, hvilken ämbar upprätthålla en fölkhögskola för qvitinor, också en piga, hvilkens uthållande flit slutligen bragt henne till denna examen, som länge utgjort målet för hennes sträfvanden. Denna unga piga var för ett år sedan kökspiga i Fredriks Hospital, men hade då redan under några års tid nyttjat sin fritid till att fullständiga den bristfälliga undervisning hon hade njutit i fölkskolan (Almuoskoleb). Genom läsning på egen hand hade bon kommit så långt, att hon anmälde sig som deltagarinna uti en förberedelsekurs för lärarinne-examen, och sedan hon på förmiddagen skött sina grofva göromål i köket, klädde hon om sig, gick i förberedelser skolan och på aftonen läste hon ytterligare. Denna flit kom till de vid Hospitalet änställda läkares kunskap, och desse -beslöto då: att understvdja berne; men det enda understöd hon ville veta åf var att de antogo en annän piga till att utföra hennes arbete i köket, Om hon icke lyckligt genomgick sin examen, ville hon icke mista. sin plats. Emellertid har hon nu tagit sin examen och det med de bästa vitsord: 7 j En glad skådespelare, som hade läst åtskilligb från krigsteatern, undrade om icke oxögonen äro de bästaplatserna på den teatern. . Rittelse, I den i går införda redogörelsen för mötet. angående bergslagsbanan stod att det hölls i går, hvilket rättas till i lördags.