Dagens Nyheter – 31 januari 1871, sida 2

kan bära bördan af en olycka. Du har hittills många gånger frågat, men alltid fått undvikande svar rörande din far och mor. Man har sagt dig att de voro fattigt handtverkarfolk från Sverige, och som på väg till Amerika omkommit vid Englands kuster. CDu har sjelf så sagt, tant Gundla, och allt hvad du säger är sanning.6 CIcke alltt — svarade modren med en tang suck. : Arthur såg på henne med stora ögon. tOm din far och din mor ännu skulle lefva, längtade du inte att få lära känna och älska dem?4 AR; : a Ynglingen teg. Efter en paus svarade han häftigt: COm de bara inte vilja skilja oss båda åt. Arthur slingrade sin arm kring modrens lif. Men om de vore ovärdiga din kärlek och din — aktning. De sista orden ville nästan qväfva den olyckliga qvinnan, Tant Gundla, du förskräcker mig! COm deras kärlek aldrig varit helgad af kyrkans band, om din tillvaro vore ett brott.c Hall, håll, tant Gundla! O, min Gud, låt mig slippa att lära känna dem! Arthur skylde ansigtet i sina händer. Om din moder vore en af dessa arma qvinnor, öfver hvilka samhället brutit stafven?4 Kanske en af dessa olyckliga och fasansfulla varelser, som skyldra med sin skönhet