Dagens Nyheter – 31 januari 1871, sida 1

Han måste veta alltX — sade den upprörda qvinnan till sig gjelf. — Ännu i denna dag måste jag afkläda mig den stulna hölgenskruden. O, min Gud, haf tack för att, på samma gång du hotar, du ock ger offret tid att undvika det fasansfulla slaget. Arma barn, ännu leka de endast med dea eld, Beom inom kort skulle kunna förbränna dem båda. O, du kärlekens Gud, skall du också vara den oblidkelige hämnaron? Skall du straffa in på barnen ? ; Med dessa och liknande hemska tankar förde Gundla under skenbart lugn sin song naturliga syster ned till ångbåten. XKV. Pilen skjutes-af. De hotande ovädersmolnen drogo åt sidan och eftermiddagssolen sken klar och mild sont på en sommardag, då Gundla bad sin son göra sig sällskap på en promenad längs stranden till en liten bergsplatå, bvilken de en gång förr besökt, och Kvarest man, afskild från allt grannskap med menniskor, endast hade framför sig och under sina fötter det ändlösa hafvet. E Arthur hade förra gången, då de voro der, hastigt improviserat en liten soffa af mjuk mossa ofvanpå en af naturen bildad sittplats utmed bergväggen. i ROSEN BLAND KAMELIOR AF JOHAN JOLIN öt.