Dagens Nyheter – 30 januari 1871, sida 3

Till Carl Iohan Uddman, (Den 28 jan. 1571.) En enkel bild af vännen vår, Vär Carl jag bärmed velat teckna, IT år du fyller femti år. O, må din skugga aldrig blekna: Bland menskoskarans stora flock Din like finns ej en på tusen. Men det är blott förtal och skrock Att du lagt st på grund af krusen. Af bara godhet är åu fall, År af nätaren very merrys, Ger staten inkomst uti tull sätt at: du pimplar echerry. Till sinnet evigt ala och ung, Du städas skall hylla ungdomsfanån. Din lefnadsbana är ej tung Fast du är ganska tang för banan, Din bostad är väl ingen borg, Men afund ej ditt lif fördystrars I trefligt hem vid Jakobs torg Du pyselas om af snälla systrar. I tvenne fall beqvämt och bra ör Hälen och för mannastyrkan. Att flux så der på näsan ha Ett par tro krogar strax vid kyrkan. För sång, för humor, för mimik Af lagrar stora frinpor skär du, Du blir väl ej på löfvet rik. Men älskad var och Klir och är dö: Du heter Uddman, men dehär, din udd, ej af det slag som sårar. Du gör ej flugan ens för när Öch har ej milslångt efter tårar. Så gifmild och så hjertegod, t mången vacker haadling gläd dig; t ernod och åt sjunket mod Af hvad du haft du delat med dig. Utaf vår Herre sjelf du fått Ritt-mycket-af det goda slaget; Ditt tal är godt, ditt svar är godt, — Och genomgodt är sinnelagat. En prydnad för vår första ecen Du varit har, och ej så liten ; Det änns väl ingen mindre klen, Men också ingen mindre sliten. Söm Bartkölö du har försatt — Som Salpiz. Max och Dulcamara — En-hel publik i sådant skratt, Att lifvet ofta var I fara. När helst år kom på tiljan in, Du har med rätta triumferut; Cornelius, Falstaff, Cerberin Hvem har som du representerat? Uti Don Juan, kära du, Hvem är en bättre Leporello? Nom Almaviva så jaloux Du är, som Dihlavist i Othello. Att minnas allt hvad då ost gott, Med mästerskap, är doek möjligt, Nog sagdt, hvad helst di föreiett Var bra, om sorgligt eller löjligt. 1 allvar är du allvarsäm, Och skalk du är bland dem som skalkas ; From af natu tl Och oupphbinnelig son Kalkas. Men trots din storhet och talang Så har du nog haft dina törnar; Ty aldrig tonera klang betvang Till hofsamhet de råa bjö: Din skål, du namno med vår King! Din skål! Sitt länge qvar på tronen, å glädjens-tron, sitt qvar och sjung, Åt skämt och humor ange tonen. När ohgång efter många år Dig Karon för till andra stranden, Ju gamla vänner möta får Uti ae evigt ljusa landen. Passagen är väl något smal Som leder till den sälla orten. Och för din skull ej annat val För Petrus blir än vidga porten. ÖGR är nu detta gjordt En går, Så Er det bra för alla andia a Som ofter lifvota bråk och tvång Till dig och glädjen önska vandra Med visshet om hvad här vi ha Kan färgkartn likväl gerna åröjas Vär vän är bra, vär DM är bra Värt glas för brodren Carl vå böj