Dagens Nyheter – 30 januari 1871, sida 2

som var lamejsladt i hennes minnen, och hon hade inte hört det förr än nu, ty under afskedets hvimmel och resans hotande äfventyr hade hon haft annat att tänka på än sin unga skyddlings tillnamn; hon begagnade tilltalsordet fröken Rosalie, såsom dennas kammarjungfru brukade göra det, och såsom siärskildt passande för den unga flickans ålder, hvilken ännu tillhörde gränslinien för barnaåren, Hvarför skulle det stå Rosalie Ede hjerta i stället för Elyhjert 24 — frågade den lilla elfvan med en näpen min. Gundla bleknade som vid ett plötsligt illamående. Jag tyckte att ri på min fråga kallade er Zdelhjertas — invände Arthur — och jag faon det namnet så passande för er. Jag trodde aldrig att man kunde heta Eighjerta — skämtade ynglingen, i det han kastade en handfull små mossblommor i Rosalies knä. Men medan de unga under några minuter förde ett barnsligt blomsterkrig, jagade dystra tankar likt skriande stormfåglar i Gundlas själ. Sedan hon dragit några djupa andetag, frågade hon försigtigt den lekande fickan namnet på hennes far. Fingal Elghjertat — svarade Rosalie glädtigt, i det hon gömde sig bakom en stor sten för Arthurs mjuka projektiler. Gundla tryckte ovilkorligt handen mot sitt hjerta, det kändes som om någonting brustit