Dagens Nyheter – 30 januari 1871, sida 2

sönder derinne, så våldsarot borrade det älskade namnet sig in i hennes bröst. CEgaren till Ragnarsnäs?! — fortsatte den arma qQvinnan. SAck ja, det undersköna Ragnarsnäs och Munkaniäs!? — svarade Rosalie, hvarefter hon med en graciös och värdig rörelse, som fordrade lydnad, ropade till Arthur: — Vapenhvila! CAck, jag har inte varit i Sverige på fem år, fem länga år? — fortsatte Rosalie, i det hon förtroligt satte sig ned bredvid sin beskyddarinna. — Min far vill att jag ska afsluta hela min uppfostran i Lansanne och inte komma hem förrän vid fyllda sjutton år. Men han helsar hvarje sommar på mig, och då han vid sitt afsked sist gaf mig tretusen francs att göra wig någon rigtig glädje med, så beslöt jag att använda dem till en öfverraskning, ock att jemte min guvernant besöka honom i Stockholm, der jag aldrig varit. Inte heller jag! — utropade Arthur. — CVi kunna då bli ciceroner åt hvarandra. Känner ni kanske min far, miss Hind, efter ni kände till Ragnursnäs?t — frägade Rosalie, smekande Gundlas hand. Gundla rodnade djupt, under det hon svarade : (Vi ha råkats i Paris. CAck, så roligt! — utbrast flickan, klappande händerna. — Då ska ni helsa på oss på Bagnz arsnäs. Men Gundla gjorde de tunga uppmärk