Ållt var nu idel fröjd dor nyss förtviflam herrskade. Passagerarne omfamnade hvarandra som syskon, och paster Hjort, som lyckats någoftlunda repa sig, improviserade på engelska språket en vältalig taeksägelse till Förs synen. Allas hufvuden blottades under den varma böven, och morgonpselens första strålar spelade i den ärevördige talarens silfverlockar. Man kundo nu öfverskäda vidden af den hotande, men lyckligt undgångna faran, ty skummande bränningar syntes så långt ögat nådde åt det håll, dit det redlösa fartyget hade drifvits af vågorna. De vigtiga orden afbrötos af de allmänna glädjeyttrivgarna, och Gundla kände en blytyngd falla från sitt lycksaliga hjerta, Stackars moder, du fick blott några dagars uppskof. Ödet hvässte redan skarpare spetsen af den dolk, sem hotade ditt ädla bröst, Efter några timmars ytterligare färd kom man in i smult vatten och i en hafsvik, oms gifven af de herrligaste och mest imponerande stränder. Do båda ängarne kastade ankar vid ett romantiskt belöget fiskläge, och maskinisterna försäkrade att skadan på propellern, tack vare smedjan vid stranden, skulle vara botad på två eller tre dagar. Den morska ångaren hade sina regelbundna turer utt fullgöra, och passagerarne egde således ingen an nan utväg än en tålig förbidan. Man öfverhopade den välvillige kaptenen På: det räddande fartyget med de vurmaste BOSEN ÖLAND KAMEIIOR, AP JÖM. JOLIN. 50.