sig för med ett dylikt förslag, åtminstone icke förr än första feberm gått öfver ). Göteborgs Handelstidning — en af de varmaste ifrarne för folkbeväpning och hvars utgifvares derom vid en riksdag väckta förslag utan tvifvel åter kommer att spela en stor roll, yttrar följande om den handlöst framkastade propositionen rörande de 18 millionerna: Så vidt vi kunna bedöma saken, har regeringen, då hon framställt sin stora proposition till statsreglering för 1872, med begäran om 18 å 20 millioner rdr extra anslag till försvarsverket, antingen förbisett, eller varit okunnig om stämningen och föreställvingssättet både i landet och hos den sammanträdande riksdagen. Det var också i hög grad oförsigtigt, att ej känna sig något för på förband, hvilket låtit sig lätt göra, då det alltid finnes tjenstvilliga mellanhänder, som kunna låta en sådan plan transpirera. Nu har det ominösa förslaget — ty så betrakta vi detsamma — kommit såsom en öfverraskning, och såsom en sådan af oangenämaste art. Men obehagliga öfverraskningar verka aldrig medgörlighet, utan tvertom. Öfverläggvingarne i måndagens plena hafva redan visat detta. Oupphörliga anfall på regeringens proposition, än ur den ena synpunkten, än ur den andra, än mot dess ena moment, än mot det andra, och — inga försvarare utom stadsråden sjelfva, med undantag, såsom det vill synas afreferaterna, af en enda talare i andra kammaren, Vi fatta knappt huru det är möjligt, att en konstitutionel minister kunnat ställa sig så utan allt understöd inom riksdagen. Har då regeringen icke haft några vänner inom representationen, med hvilka hon kunnat på förhand öfverlägga och om hvilkas biständ hon kunnat förvissa sig? Skulle det verkligen vara meningen, såsom det vill synas af statsrådet Bergströms ord, att regeringen vill genomdrifva de höga anslagen till försvarsverket, hvilka väsentligen sammanhänvga med organisationsplanen, genom gemensam votering, i fall de af andra kammaren förkastas? Vi anse en sådan plan i högsta måtto obetävksam och vådlig, och hoppas att den aldrig mätte få framgång. — — Den svenska regeringen kan regera med en budget, som voterats af törsta kammaren i förening med en minoritet i den andra, men man bör dock taga sig till vara att göra det ifråga om summor at den betydenhet och den gärskilda egenskap som de nu föreliggande 18 millivnerna. Det är icke med sådana kraft: yttringar man regerar svenska folket. I Vi bekänna uppriktigt. att k. m:ts propo.! sition väckt hos oss bäde bedröfvelse och bekymmer. Den närvaravde regeringen bjuder, genom sina rätträdiga personligheter, så mycken aktnivg, att nationen kunuat känna sig trygg, när landets förvaltning legat i deras händer, särdeles när man ej vetat i hvilka händer den eljest kunnat komma, samt när man inser behofvet af en fast och enig rådksml mare gentemot ännuy qvarlefvande traditioner af en personlig styrelse. Men denna 3 i . i I har, gevom de förslager hon nu framlagt, tvungit äfven dem, som det ej velat, att ställa sig i en opposition, hvilken, om den blir allmän, drabbar ej blott förslagen, utan ock personerna. Derhän hade man dock hvarken behöft, eller bort komma. Med yttersta bestimdhet uttalar sig ÖresundsPosten på följande sätt: Att försvarsfrågan genom sin vigt blir dagens mest brännande fräga, och att man ioch för deusannuas lyckliga lösnivg icke skall sky uppoffringar, är en sak, som svenska tolket redan lävge gifvit uttryck för. Men, skall man nu med de stora lärdomar för ögonen, ) Så har dock redan skett genom en i går inom , dra kammaren väckt motion. ). N. TAL ek rr RA rr ft Rn TA ÅA Kp Rn KK FR sen re FT TE EEE