Article Image
: blodsskrift inristat — med I I som de senaste politiska tilldragelserna med blicken på de stolta franska härarnes förödmjukelse och fall, och vid den sublima åsyoven af det försvarande folkets mod och tapperhet — skall man nu, säga vi, med dessa fukta för ögonen ändå vara i nog blind, att såsom en basis uppställa det, genom dessa tydliga bevis, vanmäktigt befunna stående laudtförsvaret? Och vill man gentemot opinionens röst, som nästan enhälligt i landets enskilda delar betonat och påpekat vårt indelniogsverks olämplighet, likväl lägga detta till grundsten för byggande af vår frihet och vårt oberoende? Och om så är: hvad skola väl jordbruksintshafvarne, så orättvist tryckta af landtförsvarets jernhand, säga om en skatteförhöjning, då de först, genom att hälla soldater, måsto offra sin tribut på fosterlandets altare, och sedan derjemte sjelfva inträda i de värnepligtiges leder? . Det är frågor, för hvilkas svar man nästan bäfvar, på samma gång man med spändt intresse motser deras behandling och lösning. I trontalet framhålles vidare till öfverläggning reformer i fattigvårdslagstiftningen, äfvensom införande af ett nytt myntsystem, beräknadt efter guld som värdemätare, för hvilken orsaks skull derjemte förändringar i den mycket omtvistade 72:a 2? regeringsformen (om bankväsendet) blifsa föreslagna. Men man letar derstädes förgäf: ves efter en punkt, som säkerligen skulle blifvit helsad välkommen, icke blott af representanterna i kamraroa, utan, vi våga påstå, af hela svenska folket, och hvarigenom konungen skulle tillvunnit sig en del af den popularitet, som för några år sedan, icke utan skäl, kom konom till del, men hvilken han på sista tiden tycks hafva i betydlig mån förlorat. Vi mena en punkt, zom ginge derpå ut, att konungen skulle vara benägen afstå från rättigheten att förklara krig och sluta fred med främmande makter. — Man kan väl icko tänka sig någob orimligare än att en person, derför att han helt oskyldigt råkat att födas till purpurn, skall ega rätt att bestämma öfver millioner menpiskors lif oeh välfärd. Visserligen bör man hoppas, att ingen fara är på färde i denna kungeus tid, som det heter, men ingen kan dock veta hvar harea eller tygka Miokel har sin gång, och för resten tyckes ett yttrande i trontalet tyda på aw någonting den vägenv icke är omöjligt; men ullt detta oaktadt skulle det ju kunna hända, att en fåne komme att sitta på svenska tronen, och vi ville se den representant i ögonen, som skulle hafva gifvit sin röst till bifsll, att landets söner skulle hoptals offras för en uyek af en sådan. I vår tanke, och vi tro äfven i allt folks, som tänker något längre än näsan räcker, äro utgifterna till den stående armån tillrkokligt höga förut i ett land, hvars befelksing, åtminstone till en stor del, vissa år, ja, man kan säga öfver hufvud taget, hvart 4:da ellar ä:te år, lider hungersnöd, utan att man behöfrer ytterligare öka dessa utgifter med :föreslagoa 17 millioner rår. Vi vilja doek hoppas, att kamrarves representanter hafva dragit lärdomar af pyligen statnerade exempel, och att de ega nog förstånd och fosterlandskärlek, att icke vilja bidraga till en dylik galenskap; ja, att de helt enkelt afslå alla anslag, till dess vederbörande afstå från ett system, som är både ruiueraude och för mensklighet och eivilisatioa förnedrande. Folkets tankari denna fråga bafva snart sagdt öfver hela landet framstått Len dager, som icke kan gifva anledning till missförstånd; och helt säkert skall den representant, som, utan öra för opinionens röst, lägger sitt ja i systemets urna, blifva mindre rälkommen, då han återvänder hem till stammen Och i trots af allt detta har Aftonblaget panna att påstå, att det ej fins tecken till reaktion mot den förra öfversvallningen.

30 januari 1871, sida 1

Thumbnail