Dagens Nyheter – 28 januari 1871, sida 2

ee UUK ynglingen jublande och tryckte en kyss på modrens läppar. Gundla rodnade och såg sig förlägen omkring på de närstående passagerarne, hvilkas bliekar liksom hennes togo afsked från Englands kuster. CMan ska inte smekas, så att hela verlden ser det — förmanade fostermodren med ctt kärleksfullt leende. Det bryr jag mig inte om — skrattade Arthur. — Du har nyss gifvit mig min rältighet utan alla förbehåll. — Och mnu går jag bort och håller litet sällskap med den näpna fröken. Stackars elfvan! Hon tycks ha litet tråkigt med sin gamla kammarjungfru. Men när Arthur gått bort, sade pastor Hjort till sin dotter: Ser du, mitt barn, hur den förhånade sanningen ständigt reser sitt hufvud likt en trampad orm oeh biter dig i hälen. Du måste aflägsna Arthur eller erkänna honom. O, ja, jag skall erkänna honom, bara vi hinna vårt nya hem och vi komma ansigte mot ansigte med de nya menriskorna. Men i England hade det ju varit att ge mig döden. Om du lyckas få någon framstäende artist 1 Stockholm till Arthurs ledare och lärare, så kan denna undervisning likväl inte ständigt fortgå på din landtegendom, min Gundla. Han måste ut i lifvet, ut i verlden, han måste studera vid konstens högskolor, och der kan inte en moder ständigt följa honom.4