Dagens Nyheter – 28 januari 1871, sida 1

och ailas ögon bländades vid åsynen af pott garnityr i smaragder och briljanter af utomordentligt värde och i blomsterliknande, artistiskt sköna former. Armband, halsband, diadem, örhängen och brosch, allt af samma dyrbara ädelstenar. Ett utrop af beundran undföll alla, medan Gundla, rörd af detta nya storartade bevis på sina förnäma kunders älskvärdhet, läste på ett sammanviket papper alla namnen på gifvarne, Dessa namn voro dessutom med mikroskopisk finhet graverade på baksidan af det dyrbara halsbandslåset. Mitt älskade barn, det der är ju en gåfva till en drottning, och inte till en prestdotder — anmärkte pastorn leende. Ja visst, det står ju också — till blommornas drottningt — replikerade Arthur, i det han slingrade gin arm kring modrens lif. — CAck, tant Guadla, när ska jag få se dig riktigt klädd som du borde vara, i en furstinnas skrud, och prydd med de här förtjusande smyckena? Då finge man åtminstone se ett försök till en skylt, som svagt kunde antyda ditt inre värde. Fy, smickrare!! — svarade Gundla leende och gaf sin älskling, ett smekande lätt slag på kinden. — Akta dig för artigheternas förrädiska språk; din tunga kan så litt besmitta ditt hjerta. En tanke på Fingal gjorde henne plötsligt allvarsam.