Det her ofia varit iakttaget, men alltför sällan offentligt snmärkt, att Aftonbladets redaktion i vissa af sina ledande artiklar gör sig skyldig till ett ytterligt lättsinnigt förbiseende af sanningen. Ett särdeles i ögonen fallande prof på denna svaghet gaf det i går, då det försekade att don diskussion, som vid remissen af k. n:ös proposition rörande statsverkets tillstånd och behof egde rum i båda kamrarne, utgjorde ett anlopp mot regeringens stora fordringar och ett angrepp mot regeringen sjelf. Med sådan förnekelse verkar man icke på kamrarnes ledamöter, hvilka alla känna huru falsk den är. Alla talare som i begge kamrarne yttrade sig i sak (ej blott polemiserande om personalförhållanden) anföllo, blott med undantag af statsråden och hr Julius Lindström, dels regeriogen eller enskilte ledamöter af densamma och dels der ena eller ardra delen af propGsitionen: i andra kammaren talade hrr Mankell, Jöns Pehrsson, Posse, Hierta och Törnfeldt emot höjden af de framstälda anslagsfordringarne för militära ändamål eller mot vissa af dessa fordringar; och särdeles betecknande var hvad dervid yttrades af stotsutskottets ordförande och landtmannapartiets chef Arvid Posse: Man ser framskymta hos regeringen den gamla grundsatsen att ej släppa hvad den fått i sina händer, men jag kommer att Jedas af den grundsatsen, att ej bevilja mer än hvad som är nödvändig, utan truktan för en opinion som, begagnaude dagens konjunkturer, använder hot mot afvikande meningar. Aftorbladet förnekar vidare att tecken gifvas till en reaktion mot den nyss uppsvallande stämningen. Huru falskt äfven detta förnekande är, finner våra läsare af de u:drag vi i dag meddela af flere tandsFia Unna . Flere sådana utdrag skola ölja. Slutligen har Aftorbladet gjort sig skyldigt till en lika sanningslös som gemen beskyllning, då det insinuersat att vi skulle helst se att ingenting göres för nationalförsvaret och af hjertat önska att försvarslösheten måtte fortfara och bli ännu större, ja kanske helst att hvarje tanke på ett försvar och på nationel sjelfständighet uppgifves.s Det skall icke kunna uppletes ringaste skymt af en tillstymmelse till sådana tankar 1 denna tidnings, som t, ex. icke yttrat ett enda ord emot allmänna ärnepligtens införande. Men hvad vi. icke vilja, det är att derjemte indemingsverket orubbadt bibehålles och att 18 millioner rår (och framdeles mycket mera) anslås på en gång och snart sagdt utan pröfning till ändamål, af hvilka någras