raste offer, om han derigenom kan bidraga till att betrygga landets frihet och sjelfständighet. Men om bågen spännes alltför hårdt, så brister den, och om — må våra repregentanter behjerta denna vigtiga omständighet — folket betungas så strängt, att det utarmas, då lära äfven de förträffligaste institutioner bli fullkomligt gagnlösa. Om en fullständigt ordnad nationalbeväpning skall kunna organiseras, så förmår icke svenska folket att vid sidan deraf fortfarande underhålla indelningsverket. Den allmänna rösten fordrar derför att indelningsverket successivt aflöses på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande sätt, och vi äro öfvertygade om att de folkligt sinnade representanterna endast på detta vilkor skola medgifva försvarsväsendets omorganisation. Till och med XFolkets Tidning i Lund, en af de mest uppskrämda hittills, har vaknat till sans och säger: Att, såsom åtskilliga, deribland också flera tidningar, synas fordra, riksdagen skall obetingadt i kluoga antaga k. m:ts ännu ej fullt bekanta förslag, är ett anspråk, som svårligen lär af riksdagen tillfredsställas.