Dagens Nyheter – 26 januari 1871, sida 2

frågade den gamla, som var van att få del af allt, som rörde familjen. En half million, Sarettan lilla! — upplyste kronofogden. SÅh, herre min skapare! Jag höll på att tappa konjaksflaskan! -— Ja, ja, gammal är äldst. Hvad var det jag spådde, när hon var liteu. Hon blir både rik och förnäm, sa jag. Rik är, hon nu med besked, och den som är rik kan när som helst vara förnäm! Men vi begagna fantasiens ballong och föra läsaren i den hän öfver hafvet till det gamla England och till det hvimlande London. Innanför de storartade och praktfulla salar, kvilka utgjorde det konstnärligt ordnade orangeri, från hvilket den förnäma verlden i London, för att inte säga England, fournerade sig med artificiella blommor, frukter; fåglar och insekter, hade Gundla sitt lilla enskildta arbetsrum, vid sidan af ett köntor, hvars göromål sköttes af två fruntimmer. Från sjelfva Frankrike och från Paris hade den omtyckta feuristen beställningar, och madame Latour, som ännu icke slagit sig till ro, bränn af harm öfver sin okända medtäflarinna. Nad Gundla hade nyss slutat sista handläggs ningen vid en stor bukett, hvars illusoriska naturtrohet hos mästarinnan sjelf framkallade ett belåtet leende. Arthur Stranger stod lutad mot det höga ryggstödet på hennes stol och