Dagens Nyheter – 26 januari 1871, sida 2

betraktade skiftesvis sin älskade tant och hennes: beundransvärda arbete. Ynglingen hade för några veckor sedan konfirmerats och stod der nu en hög och smärt gestalt, som ovilkorligen tvingade åskådaren fill beundran. Klädd med den smakfulla nobla enkelhet, som är karakteristisk för en ung engelsman af-god ton, rörde han sig med ett behag och en elegans, som vanligen icke tillhöra den så fult betitlade fslyngelåldern. Dock Arthur Stranger tycktes, trots det barnsligt veka i hans ansigte, som antydde en ålder af sexton: eller sjutton år, genom det vemodigt allvarliga i blicken snarare vara en tjugoåring. Man återfann i hans sköna ansigte nästan ingentivg af Gundlas drag, om inte den finbildade näsan och den djupblå färgen på ögonen; deremot var han ända tillillusion lik der bild, som modren gömde i sin medaljong. Det var om möjligt mera än vanligt lifligt hos den omtyckta fleuristen, och tidt och ofta nödgades Gundla lemna sin plats, för att mottaga några hjertliga och förbindliga afskedsord från sina förnäma kunder, hvilkas vagnar bildade en lång haj utanför hennes magasinsfönster. Det hade nemligen blifvit dem ber kant att miss Hind om några få dagar skulle öfverlemna sin atelier och sin celebra firma åt två de förnämsta af hennes elever — af hvilka den ena ver miss Orauford, skollärarens syster — och återvända till sitt hemland.