Dagens Nyheter – 25 januari 1871, sida 1

hår Nej, icke endast för er skull, miss Hind4 — svarade mr Richardsson under det hans stämma darrade -utan också för det ha-ns, som ni omfattar med så mycken kärlek. Ni vill skicka det ifrån er, för att lära det sin moders tungomål; men har ni väl betänkt att der.na skilsmessa skall förkrossa ert hjerta? Gundla spratt till. Hon vågade inte upplyfta sina ögon. Skall då inte lille Arthur Stranger — Stranger det betyder främiing, söm ni vet — skall då inte den lille främlingen kunna af er far och af mig få lära allt, som är nödvändigt för hans fortkomst på studiernas bana i Sverige, till dess -han nått den ålder, då — som ni hotat — ni öfverger vårt land, för att slå er i roi era fädernebygder. Eller miss Gundla, skulle det inte vara en himmelsk fröjd för ert hjerta att behålla den lille främlingen här? Gundla vågade ännu inte möta den talandes blickar. Hon darrade i sitt inre som af en frosskakning. Om det vore en fröjd? — hviskade hon sakta. : CAck, miss Gundla! Ack, att ni ännu vore fattig och öfvergifyen såsom jag såg er första gången, jag skulle då tala till er utan fruktan, bigta utan att bli misstrodd för lumpna egennyttiga afsigter. cOch hvad skulle ni bigta, mr Richardsson,