Dagens Nyheter – 25 januari 1871, sida 1

illa rådbråka ert sköna språk, att jag beslöt att tala engelska med er, ända tills dess jag någorlunda ledigt kunde uttrycka mig på svenska, och jag tänkte öfverraska er till julen med en liten predikan oss emellan på ert modersmål. Nu ha omständigheterra påskyndat min tillämnade surpris, och ni finner att jag under dessa år inte begagnat mina hemliga lektioner alldeles fruktlöst. Mpn hvem har så förstått att lära er. . 25 1 egen far, miss Gundla. Medan ni gjorde era konstnärliga blommor i London, skötte han här hemma om era naturliga på samma gång han i all tysthet gaf mig hundradetals grundliga lektioner i det språk, hvars litteratur jag längesedan lärt mig känna och älska, det språk, som blifvit mig så kärt, så ljuft genom bekantskapen med er. Mr Richardsson sänkte rösten och slog ner sina ögon som en nitton års yngling. Han prononcerade sin svenska så väl, att det var endast på det slutna o-ljudet, hvilket han stundom af misstag gjorde öppet, som man kunde igenkänna engelsmannen. Det är således för min skull, herr pastorn lärt sig detta svåra, men sköna språk, som är mitt modersmål?! — frågade Gundla och kände sitt hjerta öfverfullt af rörelse vid tanken på all den möda, som den af andra göromål öfverhopade andans mannen måste ha nedlagt på detta för honom så öfverflödiga spräkstudium.