Hr Hierta medgaf att något måste göras, men trodde. ej att vi ha skäl att förbasta oss, utan i lugn kunde begrunda hvad som bör göras; i alla händelser böra vi akta oss för att anvisa summor, hvilkas användande icke ökar försvaret. Hr Lindström replikerade isynnerhet hrr Hedin och Sparre, önskande statsverkspropositioben framgång och lycklig resa till statsutskottet, och hr Åkerhjelm vände sig särgskildt mot hr Hedin med den beskyllningen ätt han, genom att indraga utrikesangelägenheter i kammarens diskussion, öfverträdt grundlagens bud, som öfverleimnar sådana ärenden ensamt till k. m:ts pröfoing. Hr Hedin fick nu ordet och en djup tystnad inträdde med ens i salen. Hr H. yttrade det han blott ville koustatera det faktum, att hr utrikesministern bekräftat det faktiska i hvad talaren på förmiddagen sagt. Utrikesministern hade yttrat, att det skulle vara fåfängt för svenska diplomatieh att försöka för utlandet tillfredsstallande förklara svenska regeringens förhållande till Posttidningen — ett sådant försök skulle blott betraktas som en sofism. Men — frågade talaren med upprörd stämma — hvad är det då för personer, som hos utlandets makter representera vårt fo sterland, då deras framförande af svenska regeringens öppna förklaring bemötes med den missaktning, att man anser den som en sofism? Talaren tillbakavisade åtskilliga beskyllningar, som af hrr Åkerhjem och Lindström gjorts honom. Hvad en af dem, den att han under sitt uppträdarde på förmiddagen öfverträdt grundlagens bud anginge, ansåg talaren den ej blott vara ett anfall mot honom, utan äfven mot hr talmannen, hv:lken aldrig skulle ha tillåti: hvarken talaren eller någon: annan att göra ett dylikt öfverträdande. Hr Törnfeldt riktade flera anmärkningar mot första hufvudtiteln, hvilka han sade sig göra i vår iälskvärda, älskade och vördade konupgafamiljs eget intresse. Denna envishet att ej göra eftergifter på 1:sta hufvudtiteln gåfve näring åt de republikanska drömmarne, hvilka lära allt mer och mer utbreda sig och ju ej afsa något mindre än realiserandet af en stor europeisk republik, som skulle sträck. sig ända till Rysslands gränser — något sou: emellertid talaren ej trodde på, sålänge her: vän Bismarck får lefva och regera. Ku hän syftning på, att ett Wilhelmshöhe ej svär tillreds för hvem som helst, gaf anlednirg till både hyssjningar och — applåder. Äfver 3:dje hufvudtiteln — eller säsom den gamle komministern yttrade sig: tredje artikel — ansåg talaren tål vid någon afprutning, helst det ej vore sådana tider, att svenska folket hade råd att på sin bekostnad underhålla nåära adliga ungdomar, hvilkas egentliga sysselsättnivg vore Koftjesk och hofkurtis. . Sedan k. propositionen remitterats till statsutskottet. och herr Sjögren väckt motion om avslag till Oscarshamn—Nässjö: banans fullitdning, åtskildes kavimaren kl. 9 i en äf flera orsaker lätt förklaflig upprörd sinnesstimning. UPP