Dagens Nyheter – 24 januari 1871, sida 1

— 305 — till fullo bekant, och han hade derför samtidigt med Fingals friarbref till Gundla skickat ett bref till hennes far innehållande friarens meritlista. Husets gamle vän ville icke undanhålla sin guddotter den hand, som förföraren räckte till upprättelse, men han bönföll på samma gång med ångestfull. oro hos sin älsklings far, att denna skulle göra allt för att öppra dotterns ögon. Gundla läste den gamle trogne gudfadrens ömhetsfalla skrifvelse och försjönk i dystra betraktelser. Men om han ännu kunde räddas, om han vid sjelfva brådjupets yttersta kant kunde räddas?4 — frågade hon med ångest och stirrade mot golvet. Kärlekens näktergal slog sina sista förföriska locktoner i hennes bröst. Tror du ej att Eleonore v. Dörben tänkte såsom du? Tror du väl att himlen slösat på dig större kraft och större gåfvor än på henne? — Är det kärleken, som ånyo lockar dig, mitt barn, ack, har du inte redan lidit nog för din kärlek, och finns det ingen annan himmelsk fröjd att lefva för på jorden ?4 Pastorn förde under dessa ord. sitt barn till det öppna fönstret och ledde genom sina egna blickar Gundlas ner till de saftiga gräsmattorna på gården. Bland grupperna af ut. sökt vackra och vårdade blommor upptäckte Gundla någonting, som kom hennes hjerta att spritta till. ROSEN BLAND KAMELIOB, AV JOHAN JOLIN. 4ör