det (vid Kimsta) kommer att hållas inom dett: län; ransakning om det andra inom Gefleborg län. För tids vinnande har emellertid lands höfdinge-embetet i Stockholms län hos lands höfdinge-embetet i Gefleborgs län äskat un dersökniog af den beskrifna trakten för cf terforskande af den döda kroppen eller lem ningar deraf. POLISEN. Stölden från firman IL. A. Ruck, Förhör med f. färgaregesällen Johan Fredrik For: berg, dennes son handelsbokhällaren Knut Axel Forsberg (17 år) och bokhållaren John Ale: Talen (21 är) började och afslutades i gär i polis kammaren. Den äldre Forsberg erkände inbrottet (från sonen). Sonen erkände, liksom ksmraten, Talen, att de tillsammans stulit omkring 3,200 rår från hrr Buck. v Målet remitterades. RÅDHUSRÄTTEN. Mordet å advokatfiskal Montan. Ransakningen med för stöld n husbönder tilltalade och för mordet å advokattiskal Montan, af Josefina Eklund angifne, förre kusken C. G. Hedelin, sattes i gär å rädhusrättens 3:o afdelnin Efter försiggången protokollsjustering rörande de af Hedelin begångna stölderna, och sedan den tilltalade erkänt ytterligare ett par sådana. skreds till justering af protokollet rörande det af Eklund angifna mordet. Mot rikvgheten af detta protokoll hade Hedelin litet eller intet att anföra. Närvarande var denna dag fångpredikanten vid Norrköpings straffängelse, pastor Hollander, hvilken är den som mottagit Eklunds nya bekännelse. Hr Hollander berättade, att han, som misstänkte att Eklund ej ensam begått mordet, frågat henne huru härmed förhöll sig: att hon då, för: i gen frågan framställdes, bland annat, svarat lag att jag skulle säga mig ha en medbrottsling, så finge jag ju derför ej mindre straff, och för öfrigt kunde det ju falla honom in att neka. . . jag stod ju då som en lögnersaa . . . Jag har ingenting att bekänna. Då hr Hollander emellertid daen derpå infann sig hos Eklund, afgaf hon för ionom den bi nnelse som förut i tidningarne omförmiilts. Till denna lade pastorn följande, i protokollet uteglömda eller af Eklund inför poliskammaren ej omnämda fakta, nemligen: de hade kommit öfverens om att hon skulle behålla klockan och ringen, emedan om han behöll dessa effektor, misstankar litt skulle komma att uppstä. Början af mordscenen hade hon Idrat sälunda vadå Montan hörde steg bakom sig, kommande från den dörr han trott reglad, hade han ropat: shvem det, hvem är det hvartill Hedelin, i det han kastat snaran om halsen på M. skulle svarat: Into farligt, inte farligt. En kortare brottning skulle ock ha uppstått mellan de båda männen, innan Hedelin hunnit fullständigt strypa M. I samma ögonblick hr M Hade känt snaran om halsen. h han ropat: Herre J . Annat... Hedelin hade Varit den som undersökt fickorna och stoppat det han funnit i Eklunds fickor . . . Eklund hade för hr Hollander uppgifvit att de (hon och Hedel vid. aflägsnandet endast tillskjutit dörren. :D poliskammaren i N köping förda protokoll inr håller att hon påstått det de reglat dörren.) KE lund hade sagt att hon fruktade en ny ranss ning och derför, till en början, affordrat hr löftet att ej offentliggöra denna hennes nya bek nelse, men slutligen ätergifvit honom sitt löfte. Otfentliggörandet skulle dock ej få ske förr än i medlet af denna månad. Vidare hade Eklund omtalat att, under det hon setat häktad i Stockholm, : hon fått sig tillskickad från Hedelin en påse, inn hållande konfekt, i hvars botten legat en papperslipp, hvarå voro tecknade några rader, innehållande en bön från Hedelin att hon aldrig måtte röja hans delaktighet i mordet. Slutligen berittade hr Hollander att han, som efter den af Eklund fjorda bekännelsen, besökt Hedelin i häktet, vid inledt resonnemang om mördet sott H. starkt rodna och att han med feberaktig häftighet afvisat den af honom framkastade frågan om hans delaktighet. Eklund hade pästått att fisactin velat gifta sig ned henne, men detta hade Hedelin, på af hr H. framställd fråga förnekat, under yttrande: blvad skulle det tjena till att gifta sig med en qvinna, som ej vill urbeta och som ej duger till något? Ordf. Du är lika omöjlig i dag, att få att erkinnar Hedelin, Ja, det är osant, Ordf. Skickade du inte en konfektspåse till Eklund? Hedelin. Jo, genom modern, men det var ingen pp i den. Två vittnen, ogifta Gu a Sofia Nilsson och Ulrika Amalia Ekström, hördes hiirefter. Nilsson. hvilken varit inneboende hos Eklunds broder, berittade att Hedelin och Eklund träffats uppe-hos ofvannämnda broder samma afton mordet å hr Montan begicks; hof kunde dock ej påi ig hvilken al dem först aflägsnat sig; e hon emellertid att det ej skedd mma gång. (Hedelin har haft olik: detta sammanträftande ho: der; än har han påstått sig ej ha träffat Josefina den qvällen, än åter att han varit der, men gått en timme senare derifrån in hon, och slutligen att de aflägsnat sig samtidigt.) Ordf. Nu är du ytterligare beslagen med osand e: la ittuct säger ju sant? Ne ad är det för osanning jag ning. Hedelin. Ja, men hysa sagt? endast glömska Ordf. Har du nu närmaro påmint dig, vid hvilken tid du kom hem. Hedelin. Mellan 127 och 128. (Han har förut Ekström, förut afhördt efter Eklunds ckännelse, hade intet nytt att tillägga. Ransakningen uppsköts för vidare bevisuings örebringande till annan dag. Oaktadt, enligt vid föregående rittegångstillfälle attadt be: i földund skulle till denna lag vara inf Id för att törhöras, befanns. vid efterfrågan, att hon ännu ej ankommit ån Norrköping, derifrån hon (troligen något för ont) blifvit hitreqvirerad