Dagens Nyheter – 21 januari 1871, sida 2

när vi då sprioga fram i kapp till honom, vill han oss ingenting alls, utan bara klappar os3 på kinden, och sen så kör han oss i nacken och ropar: 4Ut igen och rör på er, små skolfuxar! Men pastor Hjort kände sina ögon fuktas vid talet om baron Hans, som visade hans gossar så mycken faderlig godhet, och som behandlade honom sjelf med en så grannlaga uppmärksamhet. Han hade icke utan mycken tvekan mottagit det ädelmodiga anbudet från den rike mannen, att jemte sina gossar tillbringa sommarmånaderna på Ragnarsnäs under ordnandet af dess rika bibliotek, ty han insåg mer än väl, att detta anbud egentligen var ett maskeradt välgörenhetsdrag, men hans stolthet fick ge vika för kärleken till sina söner, som redan på förhand jublade åt det lyckliga lif de skulle föra, och som nu med rosor på kinderna dagligen tackade sin far, för att skolgossarne och skolböckerna fingo vända ryggen åt hvarandra. Också sökte pastor Iljort med en myras flit genomföra det vidtomfattande arbete han företagit sig, för att om möjligt på detta sätt återgälda baron Hans hans gästvänlighet; ja, den artige värden måste nästan med våld rycka den ifrige bibliognosten från folianterna och de väldiga handskriftsbundtarne. Knappt hade Emanuel Hjort några ögonblick varit allepa i biblioteket, förrän baron ung, avtoljd af Cet unga paret, uppsökte