tolkade det, friade och är nu sedan en månad en öfverlycklig äkta man. Nåväl, herr pastor, kan ni förklara mig denna psykologiska gåta? tKanhända svarade Emanuel Hjort med ett småleende. — Ingenting är för qvinnan mera lockande, än att få spela en engels roll, och fröken v. Dörben, som redan vid sina unga år tycktes angripen af den farliga sjukdomen — leda vid lifvet — vaknade kanske plötsligen till tron på sin höga sändning såsom en räddningens genius. Jag har icke äran att känna unge baron Fingal personligen, men ryktet har förtäljt om mycken älskvärdhet i förening med mycket lättsinne. Fröken v. Dörben är inte den enda qvinna, som företrädesvis väljer älskvärdheten till föremål för moraliska experimenter. Jag vill hoppas att inte ryktet målat i alltför. svarta färger, då det tecknat min sons bild för herr pastorn — återtog baron Hans. — Jag känner ingen enda dålig handling af min son, intet drag, som kan befläcka hans heder, om jag än beklagligen har många svag. heter att förlåta hos honom. Han har den stora förtjensten att vara ärlig, frimodig och förtroendefull mot sin gamla far, och han vet att jag ingenting högre afskyr än svck och bedrägeri. Jag hyser derför grundade förboppningar om den sällaste framtid för honom och hans unga maka, nu när han för alltid kastat lättsinnet öfver bord och med stadig hand tycks sköta rodret på sin lefnads farkost.