Dagens Nyheter – 19 januari 1871, sida 1

— 050 — muntert — ty hvad som gifves åt en far kommer alltid förr eller sednare som arf till sonen. Eleonore kastade på Fingal en underlig blick, den innehöll både trots och förakt, men tillika en alldeles ofrivillig beundran för den ståtliga figuren, det vackra ansigtet och de utsökt fina manåren. XXL. Bibliotekarien. Nå, hur trifs min lärde vän i Ragnarsnäs gamla bibliotek?4 — frågade baron Hans, några månader efter Fingals och Eleonores återseende, den högväxte, svartklädde man, som stod lutad öfver några dammiga folianter, för att ur dessas rika flöden hemta näring för några anteckningar. CHvyilken skulle inte trifvas, der själen kan så undfägnas som här i dessa salar, och der hjertat känner en så efterlängtad hvila från bekymren?4 — svarade pastor Hjort, i det han gjorde en lätt bugning för sin artige och välvillige värd. 4Ja, jag har min senhustru att tacka för den lyckliga idn att söka upp herr pastorn, såsom den lämpligaste ordnaren af Ragnarsnäs kaotiska bibliotek, men hon vet likväl inte af att jag haft min värderade gäst hos mig redan i två veckor. De unga nygifta