Dagens Nyheter – 19 januari 1871, sida 1

Då skulle man ju aldrig åka mera heller, om man kör omkull en enda gång. Men jag afbryter farbrors skrifning. — Eleonore tog af sig sin lilla ridhatt och slätade sitt hår framför spegeln. Läs sjelf till hvem?4 Eleonora läste öfver hans axel. Min älskade Eleonore! Mitt kära barn! — tJa, det är ju det jag alltid sagt, att farbror är min andre far, min bäste far, den far, som försynen säkert på fullt allvar ämnat mig, fastän jag af någon hennes tankspriddhet kom att få en annan, CMin kära, kära flicka!k — svarade baron Hans med af rörelse bruten stämma, medan han smekande kysste hennes panna. — Vill du läsa vidare? Och Eleonore läste, men efter ett ögonblick spratt hon till och utropade: Är han redan kommen? Ja, och alltför tidigt kommen, om han anat den terreur panique han skulle framkallat — svarade Fingal framträdande och artigt bugande sig för Eleonore, hvilken ögonblickligen förvandlades från den graciösa och skämtsamma fickan till en marmorstaty, som kunde föreställa stoltheten. (Jag skulle knappast känt igen min fordna lekkamrat, så förändrad och: fullkomnad har hon blifvit? — fortsatte Fingal under ett af sina mest förföriska småleenden. — Men jag ska inte störa harmonien mellan min far och