Dagens Nyheter – 19 januari 1871, sida 1

han dessutom icke sett på flera år, och som han visste hysa en verklig afsky för hans littsinne. Hvad skulle min far säga, om Eleonore skulle taga mig till nåder?4 — frågade han med en forskande blick på den gamle diplomaten. Jag skulle icke det ringaste vilja inverka på dig eller henne. Vore hon en fattig flicka, lika visst som hon nu är en rik dam, så skulle jag säga: Försök att bli henne wärdig! Låt hennes dygder lyfta dig upp ur overksamhetens dvala och göra dig till en man i ordets vackraste mening. — Men nu skulle ett frieri från dig se ut som ett knäböjande för den gyllene kalfven och sätta en fläck på hennes förmyndares karakter. Dessutom vet jag att du är henne misshaglig, och jag har till och med måst lofva henne, att hon genast skulle få underrättelse om din hitkomst, på det att ni inte må sammanträffa under din hemmavaro. Hon är nu på Munkanäs, som du vet, och jag ska genast sätta mig ner att skrifva. Återseendets glädje kom mig att glömma mitt löfte. Men också är ännu ingen tid förliden; du har ju bara varit här öfver natten. Baron Hans satte sig ner på andra gidan skrifbordet. tCJaså! Hon afskyr mig således på fullaste allvar, hon, min fordna Ieckkamrat. — Jag undrar hvilken som haft godheten att för ROSEN BLAND KAMELIOB, AV JOHAN JOLIN. 48.