Dagens Nyheter – 17 januari 1871, sida 2

FF ULV KK väktare mot en åndans man, att de omöjligen kommo sig för att kasta sig emellan. Med det förtroende, de satte till den ansedde kronofogden, föreföll dem den ovanliga tilldragelsen såsom någon sorts laglig afstraffningsprocess, vid hvilken deras roller endast voro åskådarens. Men till lycka för både kronofogden och hans sprattlande offer greps just i sista ögonblicket det höjda spanska röret af en hand, lika kraftig som våldsverkarens. I ett tag var käppen ryckt från sin egare. Jakob! Är du från dina sinnen? — röt en mäktig, välljudande stämma. — Hvad är din frihet, din syssla, mot ditt anseende, ditt hederliga namn, som du vill befläcka med en lumpen våldsbragd? Vill du, en fridens mäklare, en ordningens upprätthållare och vän, sjunka ned till en olaglig profoss åt dina vilda passioner. Vreden måste ha gjort dig sinnesrubbad! Emanuel!t — stammade kronofogden öfverraskad, men utan att ännu släppa sitt offer. SHurra, gossar, för vårn pastor Hjort! Gud välsigne Hjorten! Hurra för Hjorten !4 — ropade en ung ett hurtig bonddräng, som varit pastorns nattvardsbarn. I ögonblicket skallade och ljudeligt CHurrah!4 för den afhållne prestmannen. Tänker du nu som alltid lägga handen emellan, när det gäller att tukta din dödsfiende: — sporde kronofogden med någon häftighet. — Eller kan du neka att du i ditt