Dagens Nyheter – 17 januari 1871, sida 2

nom denna välgörande inrättning för Långseruds församling lätteligen kan realiseras. Godt förslag. Inför Westmarlands lins hushållnings-sällskap har hemmansegaren ÅA. Andersson på Wedbo i S:t Ilian i inlemnad motion, som i åtskilliga hänseenden är ganska tänkvärd, föreslagit en uppmuntran åt ärliga och hederliga landtbrukare, som qvarstanna i sitt fäidernesland, sköta siu jord och sina kreatur väl, underhålla sina hus i godt stånd (icke prakthus), icke äro skogssköflare, underhålla sina arbetare och dem som på egorna bo, så att de icke ligga fattigvården till last, åtminstone icke derifrån erhålla mera, är gården till socknens fattigvård utgifver. Belöningarne önskar motionären fördelade i två klasser. 1:a klassen: guldmedalj med passande inskrift och länets vapen till egare, brukare eller förvaltare af egendom öfver ett mantal eller 150 tunnland åker och äng. (Priset har sitt eget värde i utmärkelsen). 2:a klassen: till dem, som hafva högst ett mantal eller under 150 tunnland åker och äng, en silfverkanna, värd minst 150 rdr med länets vapen och inskriften: God landtbrukare och fosterlandsvän af länets hushållningssällskap, årtal, pristagarens namn och hemvist. Djerf promenad. Lättmatrosen Nils Pettersson från Karlshamn företog i fredags en djerf promenad öfver Sundet. Kl. 12 vid middagstiden gick han från Köpenohamns Toldbod och anlände till Malmö kl. 6 på e. m. Vandringen var förenad med mycken fara och Pettersson hade flera gånger gått ner sig. Roråsiad. Då Borås arbetarförenings julgille var beslutadt och föreningen af vederbörande erhöll tillåtelse att begagna rådhussalongen, kom en boråsare att yttra: Nu får hvad skräp som helst finnas på rådstun. Ena arbetare frågar med anledning deraf i Boråg tidning, om ej det der skräpet får betala sin afgift till rådhusets underhåll såväl som de s. k. bättre? Teeksamt! En äldre i Malmö boende fröker höll natten till i onsdags på att blifva ihjelosad. Hon hade nemligen eldat med stenkol i en kakelugn och för att noga taga vara på värmen för tidigt skjutit spjellet, så att en stark kolos spridde sig i huset. Detta föranledde en på samma ställe boende arbetare att, då dörren var stängd, bana sig väg till frökens rum genom fönstret. Hon befanns liggande sanslös i sin säng, men återkallades till lifvet. Sedan hon åter kommit till sig så pass, att hon kunde få tungan riktigt i gång, öfverhopade hon sin räddare med förebråelser derför att han sönderslagit ett par fönsterrutor. Den goda fröken tyckes sålunda icke skatta sitt lif särdeles högt. R— RE