Dagens Nyheter – 16 januari 1871, sida 3

En expedition af betydande omfattning orga: riseras, för att afgå till Yemen, i ändamål att undertrycka fortfarande oroligheter i pro vinsen Asgre. Förnyade rykten om ett spänd förhållande mellan Porten och khediven aj Egypten sakna helt och hållet grund, Hvarjehanda nyheter. Träskeden på julafton. För många år sedan bodde i Nors pastorat i Wermland en prost Norberg, som hade en mycket rask hustru, hvilken skötte hushållet, både utvändigt, och invändigt, då mannan deremot satt inne i sin läskammare och skötte sina studier. Dessa makar voro lyckliga, icke blott genom huslig kärlek, utan genom tolf söner, som de hade tillsammans, och af hvilka de flesta voro väl framkomne och bergade. En var militär och blef stamfader för Silfversvärdarne. En annan var lektor vid ett gymnasium, och de flesta andra voro innehafvare af civila sysslor eller pastorat. För en af dem, den yngste, ville det dock icke lyckas. Han hade varit vid skolor, men ötvergaf dem. Modern var deröfver mycket missnöjd och i förtreten brukade hon benämnan för askpotten. En julafton hade hon efter vanligheten alla barnen hemma tillika med barnbarnen. Under aftonen blef det derför trångt vid bordet, hvarför det blef särskildt dukadt för den yngste sonen, vid ett mindre bord, der en träsked blef lagd för honom, emedan silfret ej räckt till för alla. Man glömde i början at måltiden att gitva honom någon mat, den pigan likväl slutligen bar till honom, men han blef stött och lemnade bordet. Det märktes likväl icke förrän måltiden var slut. Man sökte honom öfverallt, men kunde ej finna bonom, och föll slutligen på den tanken, att han dränkt sig. Denna förmodan styrktes ännu mera, då han på flera år icke hördes till. Sjuklig och gammal satt modren då på ett eget hemman vid Norselfven. Alla prostbarnen hads emellertid flyttat, och modren satt derför en julatton ensam i sitt hus. Det var starkt yrväder. Hon och hennes husfolk beklagade dem, som nu måste vara ute, men bäst de sutto, hördes på bogården en stark klatsch af en piska, och en stor vagn rullade fram för dörren, med en betjent på kusksätet. Denne kom in och nämnde, att en hög officer var ute och icke kunde taga sig längre fram under yrvädret, utan begärde qvarter öfver natten, hvarpå svarades, att man omöjligen kunde mottaga den främmande, medan frun i huset var svag och sjuklig, hvarför de tillsade den främmande herrn att resa till hennes son, som bodde på Nors prestgård, hade flera rum, och säkert skulle mottaga den främmande. De:på steg denne sistvämde ur vagnen, gick sjelf in och sade, att det var omöjligt för honom att resa längre, utan ville han hellre ligga huru som helst, blott han finge qvarter. Det slamrades och stökades inne i huset. Ett rum uppeldades för den främmande, ett fullt bord uppdukades, en munter brasa brann i spiseln. Samtalet leddes af den främmande, på hvilkens begäran prostinnan med modersfröjd omtalade sina väl framkömna söner, men kom döck icke längre än till elfva. DE eade den främmande: Detta är blott elfva söner, hvar har prostinnan den tolfte? Gumman föll i gråt och berättade den försvunna sonens affärd, hvarpå den förnäma herrn tillade : Kors, min bästa fru! Jag skulle anhålla att få en träsked i stället för denna silfversked.: När den främmande än ytterligare begärde träskeden, började prostinnan att se på honom, kände igen honom, föll henom om halsen och grät — och Guds englar gräto ock med, deröfver att moder och son återfunnit hvarandra, Denne nu nämde prostinnas son blef sedermera adlad under namnet Lövenhielm och blef stamfader för denna ätt. (8. T.) Svärdfisk i ett fartyg. Då skeppet Marian Moore, från Dundee, som nyligen hemkommit från Bombay, intogsi en torrdocka i Shields, för att undergå reparation, öfverraskades man af att i botten af fartyget finna spjutet af en svärdfisk fastsittande ibordläggningen. Spjutet hade trängt in så djupt, att en del af plankorna måste borthuggas, innan man kunde borttaga det. Det befanns då, att det trängt igenom den fyra och en half tum tjocka almplavkan samt två tum in i det under densamma varande ektimret. Förmodligen rasande öfver förlusten af sitt vapen, hade odjuret gjort ännu ett anfall mot fartyget, ty på ett annat ställe fann man ytterligare ett stycke af hornet om 1!la tum. Det måste ha varit en kraftig stöt, som kunnåt genomtränga kopparförhydningen och-6!la tum timmer. En herre, som hade en döf betjent, tillråddes af en vän att låta honom flytta. Nej, nej, svarade husbonden, han vill icke höra talas om att byta tjenst Ånmäldta wupsandeae Ham JA IA... oh